Precis framkomna så ringer kattpensionatet, Frasse hade somnat in på eftermiddagen. Jag nästan kände det på mig innan jag reste. Han var dålig sista tiden med nedsatt njurfunktion och högt blodtryck som jag skulle börja behandla när jag var tillbaka i Madrid igen. Kanske var det lika bra att det hände där. De har resurser lovade att kremera honom. Det kommer att kännas tomt när jag kommer tillbaka till Madrid på måndag kväll.

Ett av de sista fotona på Frasse

Vi fick i alla fall en mycket trevlig kväll med Marianne och Antonio och dagen efter visade de oss Ponte de Lima, Portugals äldsta stad.

Vi åkte sedan vidare till Viana do Castelo vid havet där vi satt ute i solskenet och åt lunch och promenerade omkring.

Sen började vi bila söder ut med obligatoriskt stopp i Porto, staden känd för sin portvinsproduktion. Efter mycket om och men kom vi till sist ner till gamla stan vid Dueroflodens mynning där vi avjöt kaffe och portvin till solnedgången.

Vid 23 tiden var vi till sist tillbaka i Linhó bra trötta.

[Visa som bildspel]

I kväll blir det nyårsfirande på brasiliansk restaurang i goda vänners lag, det skall bli trevligt. Men först skall vi gå ut på en promenad i byn Linhó i det vackra vädret.

Jag vill passa på att önska alla ett gott slut och ett riktigt gott 2012. Jag tror att 2012 är mitt år då jag kommer kämpa vidare för att få ordning på mitt liv och hälsa.

På juldagen åkte vi ut till Praia do Guincho, Guinchostranden, och fick en härlig promenad på stranden.

Efteråt var vi bjudna till vänner på en drink och kvällen avslutades hos grannar där vi åt julaftonens rester från båda hushållen. En mycket trevlig kväll.

[Visa som bildspel]

Igår tog vi det lugnt hemma under dagen, och på kvällen gick vi på bio och såg Mission Impossible 4, skönt att slippa dubbade filmer som i Spanien.

Idag är det också lugna puckar, Karin jobbar och jag slappar och sitter mest ute trädgården och läser.

I morgon bitti bilar vi upp till Porto för en utflykt med övernattning. Det skall bli kul, jag har inte varit i Porto på säkert 15 år!

Efter en knapp vecka fick jag armen tillsedd och omgipsad, sen åkte det äntligen av efter två veckor. Jag har ganska ont, men tränar upp styrkan med en liten gummi-silikonboll, och rörligheten blir bättre för varje dag.

Sen har Frasse varit illa däran, som så många andra 19-åriga katter så har han njurproblem, och jag tog honom till veterinären. Han drack kopiösa mängder vatten och kissade mycket. Det visade sig att han var helt uttorkad. Njurfunktionen är nedsatt och han fick saltlösning intravenöst över natten hos kattintensiven. Även katten lider av högt blodtryck, men min ordinarie veterinär tyckte det var bättre att vänta med medicinering tills efter jul-och nyårshelgen.

Nu befinner jag mig nämligen i Portugal, jag kom igår, och Frasse är på pensionat. Jag bor hos en svensk väninna och åker hem först den 2 januari.

[Visa som bildspel]

Det är härligt med miljöombyte och att få njuta av havsluften. Vi flyttade från Cascais i Portugal till Madrid i december 1993, och mycket vatten har hunnit rinna under broarna sen dess. Portugal har alltid legat mig varmt om hjärtat och det är alltid lika trevligt att komma hit på återbesök.

Jag vill önska er alla en riktigt God jul!

Lena Morilla följde med mig även denna gång, något som jag givetvis är evigt tacksam för. Vi fick en hel del glada skratt innan jag blev inkörd för operation. Att få ihop den dyra mitellan, för 223 euros!!, var inte det lättaste!

Det var skönt att komma hem samma dag, och en annan som var glad var Frasse som inte ville lämna Lena ifred:

Frasse klänger på Lena

Nu gäller det att vänja sig vid en arm ett tag...

Sjukhuset ringde tidigare idag och frågade hur jag mådde, om allting gått bra, om jag hade feber osv, någonting som jag uppskattar. Sade att jag hade lite värk, men tagit en tablett mot det. Mitt lillfinger och ringfinger är lite ömma, men det är naturligt. Jag viftar då och då med vänster hans fingrar enligt läkarens order.

Idag blir det en lugn dag hemma, skall stax lägga mig i sängen och se en dvd. Det gäller att spara krafterna inför söndagens julbasar. Sen är det jobbigt med pekfingervalsen med en arm när man skall uppdatera här

På onsdag skall jag opereras för min dåliga vänsterarm, så jag passar på att skriva nu, sen blir man ju ”enarmad” med gips under två veckor. Hur jag skall klara mig då vet i tusan, men allt löser sig på något sätt.

Tiden sen sist kan kanske illustreras bäst med foton, så här kommer en lång rad:

[Visa som bildspel]

Jag har haft två besök från Sverige, det är alltid lika kul. Sen har det varit många aktiviteter med den Skandinaviska klubben, och att få klart materialet till julbasaren som går av stapeln den 27 november, dvs om en vecka. Här finns programmet för de som är intresserade. I år blir det första gången sen 1997 som jag kommer att springa omkring och fotografera enarmad, det är tur att digitalkamerorna inte är så tunga

Till svensk byråkrati. Jag har nu äntligen fått reda på varför makens namn fortfarande förekommer hos skattemyndigheterna. När jag fick nytt fastighetstaxeringsförslag för fritidshuset i Sverige så kom det bara ett i makens namn. Till råga på allt kom det på tvåårsdagen efter hans dödsfall. Jag mailade skatteverket och fråga hur det kunde komma sig och fick beskedet att en kopia av bouppteckningen måste skickas in till Lantmäteriet ihop med en ansökan om att makens halva på lagfarten skall skrivas över på mig. Detta gjorde jag, och efter någon vecka ringde Lantmäteriet upp mig och sa att originalet av bouppteckningen måste in. Jag blev lite irriterad på skatteverket, de borde väl veta detta, och ännu mer irriterad blev jag på min svindyre advokat tillika boutredningsman i Stockholm. Även han kunde väl ha nämnt detta för mig när bouppteckningen var klar. Sen kom det ett tjockt kuvert från Lantmäteriet, mina handlingar i retur. Man tycker ju att jag kunde fått ett diarienummer som jag kunde hänvisa till vid min komplettering. Istället fick jag skicka tillbaka allting igen och nu var kuvertet ännu tjockare, for originalet var med. Nu hoppas jag att handläggningen går snabbt, så att jag slipper att deklarera för maken fler gånger.

Vad mer har hänt. Den 8 november åkte jag in på sjukhuset för en ny koll av hjärtat via ljumsken. Tusen tack till Lena Morilla som var med mig under de 12 timmar allting tog. Det konstaterades att inga åtgärder behövdes och det är ju skönt att veta.

I fredags blev jag äntligen av med mitt skräpande mimosaträd. Det är så vackert när det blommar i mars, men den korta tiden är inte värd nerskräpningen resten av året. Istället planterades en vacker Kamelia på stam som blommar i november-december och är städsegrön hela året. Dessutom klippte de lite här och var och besprutade mot ohyra.

Förutom att följa valvakan, det är en viktig dag för Spanien idag, så skall jag ner i förrådet och hämta upp adventsljusstakar, jag får passa på medan jag har två funktionsdugliga armar, det är ju första advent nästa söndag.

När det gäller jul så har jag bokat en biljett till Lissabon. Jag skall besöka Karin som var hos mig i slutet av maj. Jag åker den 22 december och kommer hem först den 2 januari. Det skall bli så kul, något att se fram emot!

Jag har gjort det tryckta materialet, en affisch och en broschyr sen 1997 eller 1998, så man börjar ju få rutin. Men det känns alltid lika konstigt att få påminnelser och hejarop när man är på sommarsemester i Sverige. Så tidigt börjar planeringen! Så här ser förra årets broschyr ut och den brukar ge bra intäkter till basaren i och med att vi säljer plats för företagens logos på den. I år verkar det vara kärvare än någonsin att få intressenter, det är ju kris i Spanien! I söndags bytte jag ut till nya foton och ändrade datum mm, deadline är på söndag denna veckan, så jag ville förbereda mig så mycket det går.

I fredags hade vi en pre-basarlunch på restaurante Collage och jag ångrar nästan att jag gick dit. Jag satt i draget av luftkonditioneringen och frös rejält. Jag hann knappt komma innanför dörren hemma förrän nysattackerna började och så höll det på hela helgen. Jag kände mig ganska däckad och tog det lugnt.

Jag slapp i alla fall feber och redan idag, måndag, så känner jag mig bättre. Så bra att jag kunde närvara vid Skandinaviska klubbens styrelsemöte där jag nyligen blivit invald som styrelsemedlem. Efter mötet gick vi iväg fyra tjejer och tog dagens rätt på en restaurang i närheten.

I morgon är det tid för besök hos psykologen igen och på eftermiddagen är det dags att åka till sjukhuset för att se vad de kan göra åt min inklämda ulnarisnerv. Jag är väldigt spänd över det sistnämnda, men inser att något måste göras.

I övrigt verkar det hända lite i de sakta malande kvarnarna i min process mot en byggare i Marocko. Fick ett mail av advokatfirman som driver det hela. Den marockanske åtalaren har presenterat materialet i domstolen och nu skall byggarna meddelas. Det skall bli spännande att se hur det hela slutar…

I morgon skulle min man fylla 57 år, jag skall tänka på honom, Marockoprojektet var hans dröm, något som han aldrig får uppleva och lika bra är det kanske…

Jag hade min andra session hos psykologen idag. Överst på min lista i huvudet stod despedida, att ta farväl.

Min makes dösdsfall gick så snabbt så jag hann inte ta farväl, han jobbade i trädgården och jag åkte till en granne, snabbt inbjuden, för att spela bridge som reserv. Mina sista ord var, du har en god sallad i kylen när du är färdig, vi ses senare ikväll…

Hur hade jag kunnat göra det annorlunda? Stanna hemma och se honom sega ner när han jobbade i trädgården? Jag, vet inte. Det enda jag vet är att vi hade såå mycket osagt att snacka om, och när jag var hemma så var det för sent!!

Jag fick ett ”mental breakdown” i tisdags kväll efter psykologbesöket. Jag hoppas att det gjorde nytta, vi får se vad som händer.

Det blir en tuff vecka, Thores födelsedag på tisdag och hans dödsdag på lördag. jag måste börja att lära mig att ta farväl. Hur svårt det än kan kännas…

I eftermiddags hade jag besök hos kardiologen efter sommaruppehållet. Vi har nu ändrat doseringen avseende blodtrycket som har legat skyhögt sen i fredags och jag har fått instruktioner om hur jag skall dosera om det ligger över vissa värden. Dessutom har jag fått inflammationshämmande medicin mot min onda axel, Ibuprofeno, ett voltarenpreparat. Jag skall se henne om en månad igen.

Många av mina vänner har påpekat vikten av att jag behöver snacka av mig med en professionell person. Sagt och gjort. Jag ringde mitt privata försäkringsbolag Sanitas i går kväll och fick tips om psykologer som täcks av min försäkring. I dag ringde jag en mottagning i närheten där jag bor, och fick tid samma dag, redan klockan 8 i kväll. Psykologen var en kvinna i min ålder som jag kände sympati för med en gång. Jag kände mig avspänd trots konversationen på spanska och hoppas att detta kan ge något. Vi skall träffas en gång i veckan under de tre månader som försäkringen täcker. Sen får vi se. Det finns mycket som ligger under ytan och som måste upp. Det känns som jag inte har hunnit sörja ordentligt, allt annat runt omkring har virvlat på i rasande fart.

Jag vet att skadorna på min vänsterarm är reella, men värken i hjärttrakten som försvinner om jag tar en lugnande tablett måste vara psykosomatiskt. Jag har stora förhoppningar att terapi hos en psykolog kan föra mig framåt.

Strax innan min tid hos psykologen kom vicepresidenten för bostadsföreningen med sina två söta barn. De sistnämnda ville så gärna se kattungarna! Jag har därmed fått bekräftat att kattan som gör inbrott hos mig på kvällarna och äter Frasses mat inte tillhör någon i huset. Barnen blev lite besvikna när jag berättade om Frasse, att han är 19 år, helt döv och definitivt inte har några ungar. Men de gosade med honom ändå, under tiden som jag diskuterade olika lösningar för att få till en parabol som kan visa SVT Europa, något som jag har försökt i sju månader nu. Kanske en lösning är på gång nästa vecka, vi väntar på en offert.

Nu är det hög tid att lägga mig, i morgon bitti skall jag på ett studiebesök till Cuidad Financiera Santandér (Santandér banken). Med tanke på krisen i Spanien så blir man inte förvånad över vissa komplex som byggdes innan krisen. Det skall bli mycket intressant i alla fall!

Veckan har varit kantad med nytta och nöjen, det har varit upp och ner. Jag springer fram och tillbaka till sjukhuset som en jäkla hypokondriker, men vad skall jag göra? Sista tiden har det rört sig om min onda vänsterarm och den nytillkomna värken från axeln och ner.

I lördags åkte jag in i mardrömstuben, som jag kallar magnetresonansröntgenapparaten. Efter en kvart var allt klart, skönt! Resultatet kunde avhämtas i tidigast i fredags eller lördags.

I torsdags morse kl 8.30 hade jag tid för två elektromygrafiundersökningar. Man får elektriska stötar som mäter nervernas reaktion mm, mm. Sen blev jag stucken med nål på några olika ställen för att mäta axelproblemet. Jag trodde jag skulle behöva vänta några dagar på resultatet, men den vänliga kvinnliga läkaren lovade att skriva ut resultatet omedelbart eftersom jag hade tid med min neurolog kl 11.15 samma dag. Hon kunde dessutom se i datorn att resultatet från röntgen redan var färdigt avhämtning. Det besparade mig ytterligare ett besök på sjukhuset. Efter en god frukost i kafeterian kunde jag hämta resultatet och sen vänta på min tid hos neurologen.

Neurologen misstänker fortfarande tendinitis i överarmen, dvs en typ av seninflammation, och rekommenderar vila och att ta paracetamol mot värken. På röntgenplåtarna kunde konstateras en liten skada mellan fjärde och femte ryggkotan, dvs i halshöjd ungefär. Det är heller ingenting man kan göra någonting åt i dagsläget. När det gäller min gamla skada med klämd ulnarisnerv i armbågen, så har jag tid med ortopeden den 11 oktober. De vill operera, så vi får se vad som händer.

På tisdag i nästa vecka har jag tid med min kardiolog efter sommaruppehållet. Blodtrycket har hållt sig bra i Sverige och jag mäter mindre sällan nu för tiden. Fast i tisdags började jag mäta två gånger om dagen för att ha några värden att visa upp inför besöket nästa vecka. Nu under helgen har jag haft skyhöga värden igen och tvingas ta extra medicin, jag hoppas verkligen bara att det är något tillfälligt! Det är jobbigt och jag blir trött och orkeslös.

Nu skall jag inte bara gnälla. I tisdags hade jag en jättetrevlig lunch med makens jobbarkompisar. Det är lika trevligt att se dom varje gång. Vi gick över till fiskrestaurangen Al buen Ámparo på andra sidan gatan och åt verkligen gott!

På onsdagskvällen ordnade Skandinaviska klubben en mycket trevlig kräftskiva på restaurante Collage. Vi samlades ett trettiotal personer och fick dela på 40 kilo kräftor!! med tillbehör, ingen behövde gå hungrig därifrån.

[Visa som bildspel]

I helgen har jag tagit det lugnt, jag hade avsett att göra mycket men har inte orkat. Nå, i morgon är en ny vecka och då blir det nya tag…