I förmiddags ringde en mäklare och frågade om hon fick visa huset i morgon. Ja visst sa jag, med tanke på att jag skall vara hemma och ta det lugnt i helgen. Vi hade knappt avslutat samtalet förrän det ringer på dörren. Det var en annan, helt ny mäklarfirma som var intresserade av att sälja mitt hus. Helt plötsligt efter semestern är det som allting har lossnat, antagligen beroende på att jag har gått ner i pris.

Jag bjöd in henne, hon tog foton och vi skrev kontrakt, det är den åttonde mäklaren jag har kontrakt med nu. Givetvis utan en klausul om exklusivitet. Jag gör fortfarande allt för att gardera mig om något går snett med ryssarna. Innan kontraktet är undertecknat på onsdag litar jag inte på någon. Mitt i allt så ringer min advokat. Utkastet till depositionskontraktet från igår är helt juridiskt korrekt, så det är bara för mig att skriva på om allt går vägen. Jag fick smita ut på terrassen och viska, jag vill ju inte att det skall framkomma att försäljning är på gång med andra mäklare.

För några timmar sedan fick jag ett mail från Åsa. Mästersäljerskan är på väg att kränga min rustning i naturlig storlek! Jag har fått telefonnumret till en restaurangägare som eventuellt är intresserad. Han vill dock se den först. Samtalet får vänta tills efter operationen, eller om jag gör ett försök nu i helgen. För rustningen står garanterat kvar, om jag inte har spöken i huset eller Peter Sellers, alias Inspector Clouseau kommer på besök.

Nu väntar framstupa sidoläge på sofflocket, jag kommer inte att göra många fler knop idag…

På morgonen ringde min advokat, hon skall hjälpa mig att slipa på kalkylen för försäljning av hus och köp av lägenhet, dessutom räkna på de skattemässiga konsekvenserna. Nu vet jag i alla fall att reavinstskatten ligger på 18%. Bara en sån information hjälper mig mycket. Hon kommer också att hjälpa mig att kolla kontraktsskrivningar osv.

På förmiddagen ringde mäklaren som jag visade huset för i onsdags. Även detta par är intresserade och har lagt ett bud, samma bud som ryssarna hade som utgångspunkt! Jag skyllde på min kommande hjärtoperation och bad att få tänka på budet över helgen och återkomma på onsdag då jag förhoppningsvis är hemma som en ny människa igen. Dessutom sa jag att hennes kollega hade två visningar på eftermiddagen. Hon frågade om jag hade några ritningar på huset, och jag mailade henne de två våningsplanen i A4-format som fanns med i en tidigare värderingshandling av huset.

Klockan 16.30 var det dags för det första, inledande mötet inför den eventuella försäljningen. Det var bara den ryska kvinnan som kom, hennes man var sjuk. Däremot var kvinnans föräldrar med, ett par som bara talade franska (och ryska?), samt en annan spanjor vars roll i det hela jag aldrig förstod. Dessutom mäklarna förstås. Däremot ingen besiktningsman.

Jag och mäklarna satt på terrassen och lät besökarna kika runt i lugn och ro. Passade då på att berätta att jag hade visning en timme senare med en annan mäklarfirma. De blev lite sura, men jag förklarade att denna firma insisterade på att få visa och inte skulle störa oss om vi inte var klara. Dessutom måste jag ju gardera mig om ryssarna backar ur.

Jag hade lagt fram alla tänkbara dokument av intresse på bordet i källarplanet och jag bjöd på kaffe under tiden som de kunde titta på ritningar, gå igenom olika löpande räkningar, fastighetsskatten mm, mm. Vi hade bara kommit halvvägs när det ringde på dörren och den andra mäklaren kom för att visa huset. Jag tror aldrig att ryssarna fattade vad som pågick en trappa upp, däremot var ju mäklarna medvetna om det. Det slutade med att visningen fick avbrytas mitt i och dom kom tillbaka senare på kvällen.

Våra förhandlingar löpte väl, och jag tror jag har sålt huset! Vad som återstår är fastighetsbesiktningen. Ryssarna känner en arkitekt som de vill använda och de enda dagarna denne man kan är den 5 och 6 september. Eftersom jag skall opereras på måndag så gjorde vi upp att han kommer på söndag.

På kvällen mailade mäklarna ett utkast till depositionskontrakt, eller Contrato de Arras som det heter på spanska. Kontraktet innehåller uppgifter om fastigheten, köpesumma, vilka skyldigheter säljare och köpare har, samt en klausul om handpenningen på 10% som skall betalas när kontraktet skrivs under. Skulle köparen dra sig ur så behåller jag handpenningen, skulle jag dra mig ur affären så får jag betala det dubbla till köparen. Datum för upprättandet av själva köpe/försäljningshandlingen hos notarie, Escritura de compraventa, är satt till senast den 15 december. Då skall resterande 90% av köpeskillingen erläggas. Det var lite senare än vad jag hade väntat mig, å andra sidan ger det mig gott om tid att hitta lämplig lägenhet och göra mig av med prylar som inte kommer att få plats i en ny bostad.

Om inte besiktningen på söndag får katastrofala följder så skriver vi under depositionskontraktet på onsdag! Jag hoppas verkligen att allt kommer att fungera smärtfritt!

Idag är första dagen av tre utan medicinering inför operationen, så nu får jag räkna med att hjärtat börjar rusa igen. Detta är avsikten för att underlätta för läkarna att hitta rätt under ingreppet. Jag kommer att ta det lugnt och vila mycket. Förutom besiktningen på söndag har jag bara en grej till inplanerad. Köparna av dubbelsängen i gästrummet samt motionscykeln kommer för att hämta prylarna. Eftersom de är två så får dom skruva isär och dona själva. Höll på att glömma, ikväll är jag bjuden till en tjejträff hos en spansk väninna. Jag får se hur jag känner mig när det är dags.

Efteråt tog vi en promenad till en svensk lösgodisaffär i närheten, ja nog kan man säga att Åsa lockade med mig på farligheter
Affären heter Dulce y salado – sött och salt, och det var som att kliva in i vilken livsmedelsaffär som helst i Sverige, långa rader och hyllor med svenskt lösgodis som man plockade själv med sked. 15,90 euros/kilo som vägdes på våg. Det bästa var att det var äkta svenskt godis också. Nå, jag plockade ihop en påse med både sött, salt och surt, för jag syndade faktiskt inte en enda gång i Sverige under semestern. Under tiden som Åsa shoppade en masse, till sina vänner och arbetskamrater och till sig själv, så käkade jag upp mina chokladöverklädda skumnallar, mest med tanke på temperaturen utanför affärens väggar.

Efter godisfrossan besökte vi två mäklare som säljer centralt belägna lägenheter, intrycken av mäklarna var minst sagt blandade. Jag skall meddela dom hur mycket jag är beredd att lägga när jag samtalat med min advokat. Jag har inte velat störa henne idag, den första arbetsdagen efter semestern. Hon lär ha fått mitt mail med min kalkyl i alla fall.

Vi åkte sen vidare och besökte tyska affären Fass. Där hittade jag Kefir, keso samt gott fullkornsbröd. Jag glömde köpa filmjölk i Sverige för att fortsätta min filmjölkskultur, nu skall jag testa med Kefiren, förhoppningsvis fungerar det. Fass har även en tysk bar/restaurang där vi intog en varsin god wienersnitzel gjord på kalv. Hur gott som helst!

Efter lunchen bilade vi mot mina hemtrakter, vi gjorde ett stopp i Santo Domingo, bostadsområdet på andra sidan motorvägen där jag vi tog en snabb kaffe och dricka. Där stötte jag på mäklaren som kommer i morgon med besiktningsmannen och de potentiella köparna. Det är en spännande tid.

När vi var hemma igen ringde en annan mäklarfirma som vill kika på huset idag klockan 16. De är givetvis välkomna. Samtidigt hade jag ett mail från samma mäklarfirma, men annan mäklare. Hon vill visa huset med två olika kunder samtidigt som besiktningsmannen m fl kommer i morgon. Kanske är det ett smart drag att ha huset fullt med olika spekulanter samtidigt? Om inte så kan det ju kanske sätta press på ryssarna. Jag har i alla fall meddelat den andra mäklaren att jag kommer att ha andra spekulanter samtidigt. Hon skall återkomma till mig.

Ja, det är mycket med mäklare helt plötsligt. Jag är evigt tacksam att det har börjat röra på sig. Jag hade ett samtal idag med mäklaren till de som lämnat ett bud som jag tackat jag till. Mäklaren har idag varit i min kommun och talat med skattekontoret avseende värdestegringsskatten på tomten, den sk plusválian, som jag betalade tidigare. Vad jag betalade för var att ”lösa ut” halva delen som stod i makens namn, från inköpsdatum fram till dess jag betalade skatten. Jag får alltså räkna med att betala för även min halva när köpekontrakt upprättas hos notarie. Inte vidare kul, men försäljningskalkylen börjar få reella siffror. Mäklaren tyckte jag skulle räkna med 5000 euros för att vara på säkra sidan. Skrivs kontraktet innan den 15 oktober, dvs innan ett år efter makens död så sjunker beloppet lite.

Mäklaren har även varit hos fastighetsregistret, Registro de las Propiedades, och fått en ”nota simple”, ett intyg som visar vem som är ägare till huset, ev skulder osv. Allt detta talar för att ryssarna är seriösa i sina intentioner att köpa.

Idag ringde makens fd chef i London, han är så gullig och verkligen bryr sig om hur det går. Så fort jag har en ny adress och telefon, eller nästa gång när han är i Madrid så har vi en ”date”. Han är galet förtjust i den spanska lufttorkade skinkan, och pan com tomate, även det sistnämnda med skinka på. Vem vet, nästa gång han kommer kanske jag har en ny lägenhet att visa upp. Det återstår att se…

Efteråt gick vi en runda i huset och kikade på olika saker att sälja respektive skänka bort, och nu verkar det som har hon hjälpt mig att sälja dubbelsängen i gästrummet och motionscykeln i källaren. Det är ju helt fantastiskt.

Vi (läs Åsa, min ork var minimal) släpade ut den artificiella julgranen som hon också lyckats sälja till bilen, samt en golfbag med gamla, udda klubbor som är över från maken. Dessa har nu lämnats in till hennes jobbs golfklubb. Jag fick ett jättegulligt mail från golfklubben i förmiddags där de tackade för klubborna som säkert kommer till användning för nybörjare, de kommer skänka mig några golfbollar som tack.

Idag kom två av makens fd jobbarkompisar och hämtade upp mig. De bjöd på lunch på en restaurang i bostadsområdet på andra sidan motorvägen. Vi hade mycket att tala om sen vi sågs sist, rent praktiska ärenden och även skvaller. De tyckte jag hade kommit långt på väg och de gladde sig mycket åt eventuell husförsäljning.

Vi avslutade med kaffe med is (café con hielo) hemma, och de hjälpte mig att gå igenom hypotekspappren. Vi har inte hittat någonstans att jag kommer behöver betala någon kommission för förtidsinlösen av hypotekslånen. Jag fick svar redan igår från min bankkvinna, de har flyttat sina arkiv externt, och hon hade därför problem att få fram informationen, men enligt vad hon kunde se på datorn fanns det inga sådana restriktioner.

Innan vännerna åkte lämnade jag över minnessaker från makens jobb jag tycker platsar bättre hos dem. En fin kulram från USA tyckte jag var en perfekt minnespryl till ekonomikillen som var med.

Nu skall jag ta det piano, i morgon skall jag in till ambassaden i Madrid och rösta i svenska riksdagsvalet. Jag har fortfarande inte bestämt mig, men rösta skall jag…

Om allt går vägen, ryssarna är bara här till den 8 september, och den 6:e skall jag ju opereras, så kommer de betala handpenning i nästa vecka. Skulle de sen dra sig ur köpet så får jag behålla den. Jag får räkna med att det tar ett par månader fram tills köpekontraktet skrivs, under tiden kan jag börja leta ny bostad.

Mäklaren tyckte min kalkyl på övriga försäljningskostnader på huset var väl hög, men hellre det än för lågt. Vad som skall betalas inom 30 dagar efter försäljningen är en kommunal värdestegringsskatt, sk plusvália, på huset som bl a beräknas på tomtyta och antal år som man ägt huset. När jag kom hem igen så kom jag på att jag faktiskt redan betalt denna skall på nästan 3.900 euros när huset skrevs över i bara mitt namn. Jag ringde mäklaren och frågade om han visste om jag verkligen behöver betala denna en gång till! Har jag tur så behöver jag bara betala mellanskillnaden mellan den 8 april, när skatten betalades och fram till husförsäljningen. Han skall hjälpa mig att kolla upp detta.

En annan sak som jag måste kolla upp är om banken tar ut någon avgift för förhandsinlösen av hypotekslånen. Jag har läst de två kontrakten som finns, men har inte funnit något om detta. Det blir att kontakta banken på måndag. Bland övriga utgifter så får också räkna med ca 1000 euros i notariatskostnader när köpekontraktet skrivs.

Minst lika viktigt är de skattetekniska konsekvenserna av försäljningen. Man kan skjuta upp reavinstskatten i två år och kvitta denna mot annat bostadsköp. Jag har mailat min kalkyl till min advokat, men hon finns inte på plats förrän på onsdag den 1 september. Jag måste veta hur mycket jag kan lägga på köp av en lägenhet för att få minsta möjliga skatt, samt få hjälp med att få specificerat övriga kostnader för köpet.

Ja, det är mycket att tänka på och jag kan bara hålla tummarna att försäljningen går vägen. Kanske jag kan fira jul i egen lägenhet i år, det hade varit fantastiskt!

Idag kommer Åsa över för att hämta den artificiella julgranen hon sålde åt mig, har vi tur kan vi klämma in en skrivbordsstol i bilen också som jag skänker bort. Sen tänkte jag bjuda henne på lunch på en restaurang i bostadsområdet på andra sidan motorvägen. Skall samtidigt boka bord för måndagen på samma ställe, då skall jag träffa makens jobbarkompisar. Det skall bli trevligt.

På tisdag skall jag in till Madrid och besöka svenska ambassaden. Åsa och undertecknad skall göra vår medborgerliga rättigheter och rösta i svenska riksdagsvalet. Jag vet fortfarande inte vad jag skall rösta på. Kanske jag kan kombinera dagen med att besöka några mäklare som säljer lägenheter. Det återstår att se…

Jag bara önskar och vill att jag kan börja leva mitt eget liv snart, på ny plats utan en massa tunga minnen. Den 15 september har det gått elva månader sen den ödesdigra dagen, och jag känner att jag måste ha förändringar. Håller tummarna hårt att husförsäljningen går igenom snarast….

Efter banken gick jag in till mäklaren. Han var stressad och satt upptagen med kunder, men han hade fattat mitt motbud och tyckte det lät vettigt. Han skulle ringa spekulanterna senare och återkomma. När jag ändå fanns på plats så besökte jag den andra mäklaren i området för att säga hej och meddela att jag var tillbaka. Till sist gick jag till supermercadon och fyllde på med färskvaror efter semesteruppehållet.

Jag hann knappt komma innanför dörren förrän telefonen ringde. Det var ytterligare en mäklare på en av de största och mest renommerade firmorna. Vi talades vid innan semestern och jag hade helt förträngt att han skulle höra av sig. Jag bad om hans ärliga svar om vad han tyckte att jag skulle lägga mig på för pris för att ha en möjlighet att sälja hyfsat snabbt, och han kom med exakt med samma försäljningspris som mitt motbud! Kör i vind, mitt beslut blev att lägga mig på denna nivå. Han skulle återkomma på eftermiddagen med ett nytt kontrakt.

Direkt efteråt började jag kontakta de återstående fem mäklarna via telefon eller mail om det nya utgångspriset. En timme senare ringde det på dörren, en av mäklarna kom oanmäld för att visa huset. Jag hade inte ens bäddat sängen, så kan det gå när inte haspen är på! Vid 16-tiden kom den andra mäklaren med ett nytt kontrakt med det nya utgångspriset, som jag skrev under.

På tisdagskvällen hade jag ett långt och befriande telefonsamtal med Åsa. Vi talade om än det ena, än det tredje. Om husförsäljning, att sälja grejer och sist, men inte minst, att vi skall åka till ambassaden och rösta i svenska riksdagsvalet. Hon är en hejare på att sälja. Hon har redan hjälpt mig att bli av med en hiskligt stor takbox till bilen och ett golfset med tillhörande transportbox i hårdplast. Igår hade hon lyckats sälja min största artificiella julgran, 2.40 meter hög. Hon kämpar även vidare med min rustning i naturlig storlek!! samt motionscykeln som står och skräpar i källaren.

Igår ringde till sist mäklaren med spekulanternas motbud, det blev precis vad jag hade väntat mig. De vill göra en besiktning före köp, det är ju helt förståeligt. Mäklaren talade om att det inte finns någon klausul för dolda fel vid försäljning i Spanien, men jag kommer vara helt ärlig och påpeka att taket antagligen behövs åtgärdas snart, däremot tänker jag inte sänka priset mer.

Jag hade även flitig mailkontakt med makens jobb igår, de kommer ut på måndag och vi skall luncha ihop. Ser fram emot att träffa dem igen. Vi skall gå igenom hur saker och ting ser ut och de uppmanade att snarast ta kontakt med min advokat för att diskutera de skattemässiga konsekvenserna av husförsäljningen. Jag tror att min kalkyl för själva försäljningen håller, däremot måste jag veta hur mycket jag kan lägga på en lägenhet, kringkostnaderna vid köp samt hur reavinstbeskattningen ser ut. Jag skickade min kalkyl till henne igår, men hon är på semester och är tillbaka först den 1 september. Ja innan dess har jag inte sålt huset ändå, spekulanterna befinner sig på kusten och kommer tillbaka runt den 1:e. Det känns bra att jag gått ut till samtliga mäklare med det nya försäljningspriset, för än är det långt till eventuell försäljning, man vet aldrig vad som kan hända på vägen.

Idag har jag småpysslat hemma, jag försöker fortfarande att ta det lugnt fram till operationen. Det är inte mycket jag orkar med innan jag blir trött. Jag försökte bl a att ringa till Duxiana i Marbella, men där fick jag felmeddelande. Inte så konstigt eftersom affären är nerlagd. Den enda affären som säljer duxsängar med tillbehör finns på Mallorca. Ringde dit för att höra om jag kan beställa sängben och en ny bäddmadrass. Trots att sängen har 10 år på nacken är den av utmärkt kvalitet. Nu väntar jag på en offert via mail, och skickar jag med en passkopia på att jag är svensk så får jag 10% rabatt, inte så dumt.

Nej dags att återgå till lite papperssortering, skall bl a leta reda på kvittona på betald arvsskatt. Jag skall träffa mäklaren i morgon kl 10.30 för att diskutera närmare eventuell husförsäljning. Han besitter säkert en hel del vettig information avseende köp också. Eftersom banken nästan ligger dörr i dörr med mäklaren tänker jag slå två flugor i en smäll.

Resan tillbaka gick hyfsat bra. Min ork är katastrofal och hjärtat började leva sitt eget liv i Helsingborg på Knutpunkten efter släpande på resväskan mellan bil, buss och tåg. Jag hade ändå flyt och kom med ett tåg som gick 11.10. Jag kom så tidigt så att incheckningsdisken, jag du läser rätt det fanns en disk för turistklass när incheckningen kom igång senare + en annan som tog hand om bagage drop.

Eftersom det var lunchtid beställde jag en iskall öl och två smörrebröd i väntan på att incheckningen skulle öppna. Väldigt gott och mäktigt, jag orkade inte allt. Sen hörde jag en massa ”kacklande” spanjorer. Jag såg kön som ringlade sig lång runt en massa band och placerade mig sist. Incheckningen hade öppnat.

Det gick otroligt långsamt. Jag talade med två spanska par bakom mig i kön och de hade aldrig sett något liknande. Inte jag heller, trots att jag har flängt fram och tillbaka mellan Danmark och Iberiska halvön under de senaste 20 åren. När det till sist var min tur sa jag till spanjorerna bakom att det här kommer att gå fort. Jag brukar alltid vara förberedd med biljett, bagage och pass/id. Döm om min förvåning när dom inte hittade mitt namn, jag stod som redan incheckad!

Det hela slutade fantastiskt, fråga mig inte hur? Jag hade hamnat i business class, trots att jag bokat en biljett i turistklass på makens poäng med Iberia och bara betalt flygskatt. Flygbolaget måste ha gjort något fel, men jag protesterade inte. Jag fick mat serverad på vägen hem, och när jag landade ca en halvtimme efter utsatt tid så väntade Christer på mig och körde mig hem. En sån fin gest, tusen tack, det uppskattade jag enormt!

Nu skall jag strax gå och lägga mig och jag hoppas jag kan sova. Jag har två vrålande katter som ylar och protesterar mot min frånvaro. Men nu är jag hemma, och jag vet inte när jag reser bort nästa gång. Det lär säkert dröja…

I morgon skall jag åka till mäklaren och diskutera vidare mitt motbud till husspekulanterna. Jag vet inte om de har fått det än. Dessutom måste jag få något så när exakta siffror på mina kostnader inför en eventuell försäljning. Skulle jag lyckas sälja så måste jag ju också börja leta aktivt efter lägenhet i centrala Madrid.

Jag kommer ändå att ta det lugnt innan operationen den 6:e september, den ser jag verkligen fram emot. Även igår var en lugn dag, jag försökte organisera mig inför resan idag och den enda utflykten jag gjorde var att åka in till Höganäs och ta ut lite pengar samt inhandla citronsyra till en väninna. Jag lyckades lokalisera avstängningskranen till kylen/frysen i källaren, så nu kan jag för första gången följa reparatörens råd att stänga av vattnet när jag åker bort.

Klockan tio skall jag lämna tillbaka hyrbilen, dessförinnan skall jag tanka den. Sedan får kvinnan köra mig till busshållplatsen med min resväska. Därifrån bär det av till Helsingborg och vidare med tåg till Kastrup. Flyget går inte förrän kl 15.40, men jag vill vara ute i god tid eftersom jag inte orkar stressa.

Om allt går väl så är jag framme i Madrid vid 19-tiden. Det skall bli skönt att komma tillbaka, den här semestern har verkligen varit lite speciell.

Undertecknad har bilat fram och tillbaka till Helsingborg två gånger idag. Det är nog snudd på rekord för en som inte gillar att köra bil. Jag hämtade upp Petra vid Knutpunkten i Helsingborg och sen bilade vi tillbaka till Mölle. Vi fick några fina timmar ihop. Vädrets makter var med oss, så vi kunde sitta i hamnen och äta god lunch och ta en liten extra promenad till huset. Det var enormt kul att träffas!

Som så ofta är det en hel del bollar i luften, jag fick ordnat med tidpunkt för återlämningen av bilen på måndag morgon. Sist men inte minst, ett samtal till mäklaren i Spanien där jag talade om vad mitt lägsta pris för huset är och mitt svar till spekulanterna som i skrivande stund ligger något högre. Stackars Petra fick stå ut med mina samtal fram och tillbaka.

När jag var tillbaka i sommarhuset efter andra vändan till Helsingborg hade jag fått ett mail. E har fått makens hattar, de är de enda klädesplaggen jag hade sparat och när jag träffade E i Barcelona och fick reda på att han alltid bär hatt så var beslutet självklart. Det glädjer mig så att se att de passar. En Texashatt är kanske lite svårplacerat, men en äkta Borsalino från New York, den klär honom som en handske!

Jag är fortfarande mätt sen lunchen, men jag kunde inte motstå att köpa mer kantareller idag. Om ett par timmar blir det en kantarelltoast, med all säkerhet den sista för i år…