Jag kände att jag hade kommit hyfsat psykiskt till ro efter begravningsakten hemma den 6 december. Det var ett litet steg i sorgearbetet som betades av och jag lyckades sova mycket bättre.

Sen kom chockbeskedet den 11 december om min likviditetskris i Spanien. Sömnproblemen återkommer och alla tankar som snurrar runt i huvudet gör att det är omöjligt att sova, trots lugnande tabletter. Jag gick och lade mig vid midnatt i natt och vaknade kl 3.30. Hur länge orkar kroppen med detta?

Igår var jag för trött för att göra en spansk budget, idag måste jag ta tag i den. Men jag måste försöka få några timmars sömn innan jag börjar.

Igår mailade jag två stycken advokatfirmor i Stockholm med erfarenhet av internationell arvsrätt. Jag har varken ork eller råd med fler bakslag om det är något viktigt i de två ländernas lagstiftning som missas i den byråkratiska processen som gör att det drar ut ännu mer på tiden. Jag skickade in min ansökan om boutredningsman till Stockholms tingsrätt i måndags, och frågan är om det räcker med en sådan, eller om jag dessutom behöver advokathjälp.

Jag har jobbat nästan dygnet runt i två månader med all pappersexercis, tack och lov så är jag inte helt främmande för papper. Jag har t ex löst den akuta krisen i Sverige helt själv och lyckats få över alla kontrakt vi hade på sommarhuset i mitt namn, jag har ett nyöppnat bankkonto där jag har täckning för löpande kostnader på huset ett bra tag framöver. Det är bara boutredningen som fattas. Jag undrar hur andra människor i min situation hanterar och klarar av detta pappersberg som måste gås igenom?

Frågan är när jag kan få ro och tid att ägna mig åt mig själv och åt sorgearbetet…