Livet hänger på en skör tråd, den blev jag varse om den 15 oktober i år när min make fick en, vad jag misstänker *) vara en hjärtinfarkt. Hela förloppet gick så fort, det fanns ingenting att göra. På några minuter slås hela mitt liv i spillror. Maken behövde i alla fall inte lida.
Att bli änka vid 50 års ålder känns tungt och orättvist. Maken hade precis fyllt 55 några dagar innan och vi såg fram emot ytterligare många fina år gemensamt.
Min situation kompliceras av att jag är utskriven från Sverige sen 1991 och bor permanent i Spanien. Med fast egendom i både Sverige och i Madrid uppstår en en konflikt mellan två olika länders lagstiftningar när det gäller arv, skattelagstiftning och bouppteckningar. Jag får räkna med att den byråkratiska processen kommer att ta ett år, eventuellt längre innan allt är klart.
Jag började skriva av mig på Facebook direkt efter dödsfallet. Jag kände att jag behövde få ut min frustration, ilska och sorg, samtidigt som det var ett sätt att hålla vänner irl och url underrättade om vad som händer. Jag har efter det fått påstötningar om att jag borde skriva en bok, den här bloggen kan man kanske se som ett första steg. Det som ligger inlagt för närvarande är hämtat från Facebook, nu har jag en bas för att skriva vidare.
I min dagliga kamp mot den svenska och spanska byråkratin lär jag mig massor. Min tanke är att försöka lämna tips till personer som befinner sig i en liknande situation, och beskriva fallgropar och genvägar. Dessutom har jag för avsikt att lägga ut många vettiga länkar allt eftersom dom dyker upp.
Madrid 2009-11-09
Monica
*) Jag får räkna med att det tar ca 1,5 månader att få obduktionsprotokollet i Spanien, bedrövligt!
Popularitet: 100%
Etiketter: Sorg, Spanien, Sverige














Jag följer dig. Tänker på dig. Skickar tankar ofta. Många kramar!
Jag tycker att din blogg är ett fantastiskt sätt att skriva av dig och känna dig bättre!Tycker att du är jätte stark!!!Att mista någon så snabbt och så oförberett måste kännas förkrossande!
Ifall det är något du behöver, så säg bara till!!!
stora kramar
Jag hittade hit från Karlavagnen och jag beklagar verkligen sorgen. Så orättvist (döden är väl aldrig rättvis) och sorgligt. Men en jättebra idé att skriva av dig, och att dela med dig av dina erfarenheter under tidens gång.
Jag ska läsa vidare på bloggen.
Tycker ocksâ som Amanda och Petra H att det är ett bra sätt för dig att kommunicera sâ här, Monica. Ska fortsätta att läsa dig…Ha tâlamod, byrâkratin kan övervinnas till sist.
Hej,
Har inte hunnit läsa allt, men jag förlorade min make förra hösten (hjärtat också) och eftersom vi bodde i Sverige men han var holländsk och jobbade i England var det lite väl mycket strul.
Värst var det för ungarna, inte kul att förlora sin far i så unga år som 10 och 12.
Jag hade tur att jag hade en fabulös advokat (kusinens man) och ett jävlar anamma i mig själv.
Behöver du chatta om dylikt så maila eller kolla upp mig på Facebook.
Lena
Nämen oj…… har bara varit med på dina utmaningar och först nu ville jag ta reda på vem du är….. skäms. Inte visste jag att du hade så jobbigt…….
Men vad bra att du hittat ett sätt att bli av med en del av din frustration, för du måste vara fruktansvärt frustrerad, det har jag FULL förståelse för.
Jag följer dig, vill veta hur det går för dig mitt i ditt elände.
Varma kramar Annelie…..