Jag har haft detta liggande sen i tisdags. Men jag har inte hunnit orka/fullfölja, än mindre posta. Många av mina vänner beklagar sig, och visst skall jag skriva…

Jag hade min andra session hos psykologen idag. Överst på min lista i huvudet stod despedida, att ta farväl.

Min makes dösdsfall gick så snabbt så jag hann inte ta farväl, han jobbade i trädgården och jag åkte till en granne, snabbt inbjuden, för att spela bridge som reserv. Mina sista ord var, du har en god sallad i kylen när du är färdig, vi ses senare ikväll…

Hur hade jag kunnat göra det annorlunda? Stanna hemma och se honom sega ner när han jobbade i trädgården? Jag, vet inte. Det enda jag vet är att vi hade såå mycket osagt att snacka om, och när jag var hemma så var det för sent!!

Jag fick ett ”mental breakdown” i tisdags kväll efter psykologbesöket. Jag hoppas att det gjorde nytta, vi får se vad som händer.

Det blir en tuff vecka, Thores födelsedag på tisdag och hans dödsdag på lördag. jag måste börja att lära mig att ta farväl. Hur svårt det än kan kännas…

Etiketter: ,