Fick precis ett mail från en läkarklinik i England där maken var på återbesök en gång om året efter sitt byte till mekaniska hjärtklaffar år 2004. Jag informerade dom snabbt om makens dödsfall strax efter att det inträffat, men först efter att jag fått obduktionsprotokollet så skickade jag dem ett ordentligt brev där jag bifogade protokollet. Det var det sista jag skickade från Spanien innan jag åkte.
Precis nu fick jag svaret från en av läkarna, här fritt översatt till svenska:
Jag är helt förkrossad. Vilken tragedi! Jag var mycket förtjust i din make och vi hade många fina år tillsammans. Jag var särskilt nöjd över hans hjärtklaffsoperation och ännu gladare att han upptäckt ett sätt att förändra sitt liv de senaste 2 åren. Viktminskning och motion var aldrig en del av hans formel i sitt tidigare liv.
Han såg Dr X senast för en hjärtkontroll i början på oktober och klarade proven med glans. Min tolkning av obduktionsprotokollet är att han måste ha drabbats av ett hjärtstillestånd. Han förtjänade inte detta efter att ha skött sin hälsa så väl under de senaste åren.
Vi är alla så ledsna över att förlora honom. På uppdrag av kliniken, tag emot våra kondoleanser.
Ja, precis så känner jag också. Livet är inte rättvist, det hänger på en skör tråd och kan förändras närhelst man minst anar…
Etiketter: Sorg