Idag är det sju månader sen min älskade make trillade ihop i trädgården. Idag har jag tejpat ihop locket på urnan så att inget missöde sker på hans sista resa till Sverige på måndag.

Han får åka hem i min resväska, jag vågar inte riskera att bli stoppad i incheckningen någonstans. Hemska tanke, tänk om de vill öppna urnan för att se om det är knark, det vill jag inte riskera! Aska är aska, och skulle resväskan försvinna någonstans pga Islands askmoln så må det vara hänt. Aska är aska, hans själ är med mig varje dag.

Jag åker hem på måndag den 17 maj, samma dag fyra år tidigare avled min älskade pappa. Jag hann inte komma hem i tid, men fick ändå en chans att se honom innan begravningsbyrån hämtade honom för hans sista vila.

Idag är en sorgens dag för mig, samtidigt försöker jag få ihop allt inför måndagens resa. Det går långsamt, jag har ändå hittat snygga gamla kläder som helt plötsligt passar mig. Jag har fått en helt ”ny” garderob förresten. Pga viktminskning passar allt gammalt helt plötsligt. T ex favoritjeansen från 1990-talet, som jag har vägrat att kasta.

Jag får se hur mycket mer jag orkar med idag, det återstår att se…