I Sverige har Ålamörkret börjat sänka sig, hösten kommer snabbare än man anar. Men när man landar i Madrid på kvällen och det fortfarande är 35 grader, då vet man att augusti inte är slut än. Det är fortfarande sommar.
Resan tillbaka gick hyfsat bra. Min ork är katastrofal och hjärtat började leva sitt eget liv i Helsingborg på Knutpunkten efter släpande på resväskan mellan bil, buss och tåg. Jag hade ändå flyt och kom med ett tåg som gick 11.10. Jag kom så tidigt så att incheckningsdisken, jag du läser rätt det fanns en disk för turistklass när incheckningen kom igång senare + en annan som tog hand om bagage drop.
Eftersom det var lunchtid beställde jag en iskall öl och två smörrebröd i väntan på att incheckningen skulle öppna. Väldigt gott och mäktigt, jag orkade inte allt. Sen hörde jag en massa ”kacklande” spanjorer. Jag såg kön som ringlade sig lång runt en massa band och placerade mig sist. Incheckningen hade öppnat.
Det gick otroligt långsamt. Jag talade med två spanska par bakom mig i kön och de hade aldrig sett något liknande. Inte jag heller, trots att jag har flängt fram och tillbaka mellan Danmark och Iberiska halvön under de senaste 20 åren. När det till sist var min tur sa jag till spanjorerna bakom att det här kommer att gå fort. Jag brukar alltid vara förberedd med biljett, bagage och pass/id. Döm om min förvåning när dom inte hittade mitt namn, jag stod som redan incheckad!
Det hela slutade fantastiskt, fråga mig inte hur? Jag hade hamnat i business class, trots att jag bokat en biljett i turistklass på makens poäng med Iberia och bara betalt flygskatt. Flygbolaget måste ha gjort något fel, men jag protesterade inte. Jag fick mat serverad på vägen hem, och när jag landade ca en halvtimme efter utsatt tid så väntade Christer på mig och körde mig hem. En sån fin gest, tusen tack, det uppskattade jag enormt!
Nu skall jag strax gå och lägga mig och jag hoppas jag kan sova. Jag har två vrålande katter som ylar och protesterar mot min frånvaro. Men nu är jag hemma, och jag vet inte när jag reser bort nästa gång. Det lär säkert dröja…
Etiketter: hälsa, Iberia, semester, Spanien, Sverige, Vardagslunk
Hjärtligt välkommen hem!!! Ska bli gott att se dig (när du har tid och orkar)! Kram!