Vid 17-tiden i eftermiddag hade jag flera besök som väntade. De första var köparna, den kände pianisten var i stan bara över dagen och samtidigt ville köparnas mäklare komma med en värderingsman från banken, antar att det handlar om framtida hypotek avseende husköpet.

När det ringde på dörren nere vid gatan så vägrade porten för att köra upp bilarna att öppna sig. Jag testade ett tiotal gånger, och gick till sist ner med fjärrkontrollen och testade. Samma sak, porten gick inte upp! Jag öppnade en liten sidport med nyckel och bad så mycket om ursäkt, besökarna fick vandra upp till fots.

Så fort vi var inne så ringde jag till Manten Hogar, firman jag brukar anlita för allehanda husproblem.

Fastighetsvärderaren och mäklaren sprang omkring och gjorde sitt. Ryssarna trivdes som fiskarna i vattnet, det glädjer mig! Pianisten som jag bara har träffat en gång tidigare var i sitt esse. Han smålog och sprang omkring med kameran och fotade, hans föräldrar följde ivrigt med. Även hans underbara fru var med och det känns så bra med köpare som gillar huset.

Jag passade på att tacka för dubbel-cd:n som jag fick förra gången, jag berättade att jag lyssnat på den under tiden jag packade julprydnader i lördags. Ryssarna ville knappt gå hem, de gick omkring och kikade, satt i sofforna och pratade, och Frasse blev ompysslad och fjäskad med.

När sällskapet till sist lämnade mig och hade gått ut genom den lilla porten så testade jag stora porten igen. Visst, nu fungerade den utan problem. Testade många gånger!!!??

Maken vill inte ha in ryssarna, det märktes idag, ändå var han en ryssfantast som student. Hans studentkompisar stoppade honom på stationen i Lund med fullpackad resväska. Han skulle åka till Ukraina och bli traktorförare. Ja, jösses.

Innan besöken idag har jag fortsatt med mina kläder och resväskor. I morgon skall jag in till stan och kolla bostad samt träffa en väninna för lunch…