Natten till idag sov jag dåligt igen, jag kände också lite ”Ågren” för att jag inte hade hunnit med allt som jag planerat under gårdagen.

Gulliga Åsa och undertecknad var inställda på att köra de första flyttlassen i morgon söndag, men vi ändrade det till idag, och det är jag evigt tacksam för nu. Då har jag morgondagen att försöka vila lite, och kanske småplocka lite här och var.

Vid tvåtiden kom Åsa och vi körde sen iväg första lasset. Vi hade otur med parkering, det är en smal enkelriktad gata jag bor på och givetvis fanns ingen plats ledig. I grannhuset som är ett lägenhetshotell utnyttjade vi deras parkeringsgarage, och det var ett springande upp och ner med all packning. Tack och lov för Åsas pirra, den gjorde susen. Huset som jag kommer att bo i är inte vidare handikappsvänligt. Hissarna ligger en trappa upp så där fick vi bära upp för hand. Men skam den som ger sig, första lasset gick smidigt. Medan Åsa hjälpte mig att tömma en stor resväska på kläder så tömde jag papperskartongerna som jag behöver återanvända.

På vägen hem igen försökte vi stanna till vid Tony Roma’s för att käka revben, men vi var för sent ute, köket hade redan stängt. Vi hamnade på stamlokuset på andra sidan motorvägen hemma och fick en wienersnitzel i alla fall.

Sen packade vi lass nummer två, det sista för dagen. På motorvägen in till stan så kröp trafiken fram, lite irriterande men till sist så lossnade det. Det fanns ingen ledig parkeringsplats när vi kom fram, men nu var vi fräcka på spanskt manér. Vi ställde oss framför parkeringsgaraget med varningsblinkersen på och lassade in allt i huvudentrén till huset.

Jag ville bjuda på något kallt och dricka innan vi åkte hem igen, har en bar på andra sidan gatan, men vännen kände sig ofräsch och trött. Det förstår jag, för hon slet som ett djur. Tack snälla för all hjälp!

Vi var tillbaka hemma vid 21.30-tiden, bra möra och trötta. Tyckte synd om Åsa som skulle sätta sig i bilen igen och bila till en helt annan ände av stan.

I övrigt så har jag bestämt mig för den billigaste offerten avseende flytten. Jag ringde firman igår och hon ringde tillbaka efter fem minuter då hon kollat sin agenda. De kommer den 22 november kl 7.30, det skall bli så skönt att få det överstökat!

I går kväll kom bridgekompisen Carina, och jag blev av med två små sängbord, en liten byrå och en sekretär från min tid i Portugal, för varje sak jag blir av med som blir till nytta för någon annan så känns det så bra. Hon är även intresserad av krukväxter och även dessa ger jag med glädje bort.

I torsdags kväll blev jag plötsligt utan vatten igen. Var först rädd för att jag hade fått någon läcka, men så ringde jag spanska grannen. Även de var utan vatten så jag kände en stor lättnad. Vi talade länge om än det ena och än det andra, och hon tyckte jag skulle lämna huset snarast möjligt efter upprättande av köpekontraktet och jag tror hon har rätt, även om jag kan vara kvar här till den 15 december. Röran som jag lever i nu är ganska störande. Jag berättade om lägenheten, och som så många andra av mina vänner så gillade hon inte barrion, dvs området där jag kommer att bo.

Jag kände mig ändå positivt överraskad idag, området är mycket levande med restauranger och barer, och mycket folk som var ute och promenerade när vi körde hem. Det finns roliga och blandade affärer, flera i gammal stil som så ofta är utdöda sen länge i konkurrensen av stora shoppingcenter utanför stan. Jag tror att min tillfälliga bostad kan bli jättebra. Jag träffade flera grannar under flytten idag och alla verkar supertrevliga och hjälpsamma.

Torsdag i nästa vecka blir nog invigningsnatten i lägenheten. Jag skall på ett jippo med Svensk-spanska handelskammaren på kvällen och då kan jag åka in tidigare på dagen och börja packa upp prylarna. Sen kommer jag i princip vara kvar i huset fram till stora flyttlasset går den 22:e, men man vet ju aldrig.

Nu hoppas jag verkligen kunna sova i natt, den sömnen behövs så väl. Natti!