Jag stressade omkring igår och hann nästan med allt som avsetts med undantag att besöka nya banken och lägga in viktiga handlingar i mitt nya bankfack.
Jag startade med att ta tunnelbana ut till min kommun San Sebastian de los Reyes. Ja, jag är fortfarande mantalsskriven där, men det är ingen idé att ändra förrän jag köper en bostad permanent. Jag besökte den kommunala skattemyndigheten ”Haciendan” för att betala plusvalían, eller Impuesto sobre el Incrementeo del Valor de los Terrenos de Naturaleza Urbana som skatten heter med ett finare namn, dvs värdestegringen på tomtmarken sen vi köpte huset år 2000 fram till försäljningsdagen den 19 november. Sen gick jag vidare till firman som installerat poolen vid huset, givetvis gick motorn till rengöringen sönder under tiden som huset var i mitt ägo, och allting måste ju fungera när man lämnar över. Sen tog jag bussen tillbaka till Madrid.
Jag skannande snabbt kvittona på den betalda skatten, men märkte att jag inte hade tid att åka iväg till nya banken innan jag hade tid för lunch med tre väninnor. Vi åt verkligen gott, arabiskt kök. Vi tog in olika rätter och delade på så i princip provade vi det mesta på menyn. Av Lena fick jag en påse med Ahlgrens skumbilar, med all säkerhet från julbasaren i söndags. Jag glömde helt att köpa godis på basaren, så jag blev jätteglad. Jag har fått en inbjudan till Paloma under julafton och jag accepterade den med glädje. Jag erbjöd mig att vara jultomte, men den rollen är reserverad för hennes man.
Jag var tillbaka i lägenheten vid 17-tiden och hade en timme på mig till dess ryssarna skulle landa på flygplatsen. Kikade på nyheterna och det var allmänt kaos på spanska flygplatser pga strejkande personal. Under tiden började näsan rinna och jag fick världens nysattacker. Det är precis som kroppen kände på sig att det var dags för en attack. Det är nu jag kan börja slappna av och med hjälp av multivitamintabletter har jag sluppit förkylningar sen makens död för drygt ett år sedan. Nu gick det inte stoppa längre.
Strax före kl 20 ringde ryssarna, de hade lyckats landa på Barajas flygplats trots strejkerna. Vi stämde möte på ett hotell på Paseo de la Castellana, Madrids ”pulsåder” genom stan. Jag tog en taxi dit och hann ta två koppar kaffe innan kvinnan dök upp. Jag lämnade över två par nycklar till huset, samt instruktionen om hur den elektriska värmepannen till huset fungerar och ett foto på vattenmätarställningen från i torsdags. Vi pussade inte varandra farväl, för nu rann snoken utan uppehåll och mina ögon såg ut att tillhöra en vampyr. Mitt ansvar för huset var därmed över, det kändes underbart!
Jag promenerade tillbaka till lägenheten och gjorde ett snabbt besök på en bar på andra sidan gatan. Tog ett glas öl och varm, kryddig chorizo, det gäller ju att hitta ett nytt stamlokus. Denna bar ockuperas av folk från Ecuador, trevlig stämning och trevlig personal. Jag kommer slinka in där fler gånger, de har bl a en mycket prisvärd dagens meny.
Väl uppe i lägenheten mumsade jag i mig påsen med skumbilar och gick sen till sängs men en toarulle vid min sida, näsan är som en öppen kran.
Idag har det inte blivit mycket gjort av det som avsetts. Jag gick i alla fall ut och handlade kattmat på förmiddagen. Frasse äter som en häst, jag antar att det är ett tecken på att han trivs. Jag hoppas att jag känner mig bättre i morgon så att jag kan sortera lite, för nu har jag ingen stress längre. Det kan inte bli sämre, bara vända till det bättre…
Etiketter: Fastighetsförsäljning, Pappersexercis, plusvalía, Vardagslunk
Var rädd om dig hälsar en annan snorkuse!!!
ToddG,Of course, when not expecting it, many people are also momentarily affected by having an eyeball-melting light shone in their face, blinking or no.I agree that the &qfoo;wiggle-ytur-uinger-for-strobe" interface is lame.
Krya på dig där.
Skönt att affären är i hamn nu med.