Det handlar mer och mer om hälsa här i bloggen, den stora anledningen är ju att jag inte känner mig på topp. Hur man på knappt två år bara kan rasa ihop kanske trots allt inte är så konstigt efter allt vad jag har varit igenom.
I eftermiddags hade jag besök hos kardiologen efter sommaruppehållet. Vi har nu ändrat doseringen avseende blodtrycket som har legat skyhögt sen i fredags och jag har fått instruktioner om hur jag skall dosera om det ligger över vissa värden. Dessutom har jag fått inflammationshämmande medicin mot min onda axel, Ibuprofeno, ett voltarenpreparat. Jag skall se henne om en månad igen.
Många av mina vänner har påpekat vikten av att jag behöver snacka av mig med en professionell person. Sagt och gjort. Jag ringde mitt privata försäkringsbolag Sanitas i går kväll och fick tips om psykologer som täcks av min försäkring. I dag ringde jag en mottagning i närheten där jag bor, och fick tid samma dag, redan klockan 8 i kväll. Psykologen var en kvinna i min ålder som jag kände sympati för med en gång. Jag kände mig avspänd trots konversationen på spanska och hoppas att detta kan ge något. Vi skall träffas en gång i veckan under de tre månader som försäkringen täcker. Sen får vi se. Det finns mycket som ligger under ytan och som måste upp. Det känns som jag inte har hunnit sörja ordentligt, allt annat runt omkring har virvlat på i rasande fart.
Jag vet att skadorna på min vänsterarm är reella, men värken i hjärttrakten som försvinner om jag tar en lugnande tablett måste vara psykosomatiskt. Jag har stora förhoppningar att terapi hos en psykolog kan föra mig framåt.
Strax innan min tid hos psykologen kom vicepresidenten för bostadsföreningen med sina två söta barn. De sistnämnda ville så gärna se kattungarna! Jag har därmed fått bekräftat att kattan som gör inbrott hos mig på kvällarna och äter Frasses mat inte tillhör någon i huset. Barnen blev lite besvikna när jag berättade om Frasse, att han är 19 år, helt döv och definitivt inte har några ungar. Men de gosade med honom ändå, under tiden som jag diskuterade olika lösningar för att få till en parabol som kan visa SVT Europa, något som jag har försökt i sju månader nu. Kanske en lösning är på gång nästa vecka, vi väntar på en offert.
Nu är det hög tid att lägga mig, i morgon bitti skall jag på ett studiebesök till Cuidad Financiera Santandér (Santandér banken). Med tanke på krisen i Spanien så blir man inte förvånad över vissa komplex som byggdes innan krisen. Det skall bli mycket intressant i alla fall!
Etiketter: hälsa, Spanien, Vardagslunk
Gott att höra att det gick bra hos psykologen. Har ingen erfarenhet av någon psykolog men jag har hört att det är jättebra. Har även funnit (via-via) en backup till dig om du skulle behöva (men det verkar inte så). Engelsktalande nära Sv Ambassaden tror jag visst det skulle vara. Det är snarare konstigt att du inte rasat ihop tidigare utan börjar krokna på senare tid. Men som du säger, du har ju inte haft tid till dig själv. Stor kram!