Natten till idag hade jag en riktigt otäck mardröm. Maken bara klev in i huset som vanligt. Jag blev helt chockad, samtidigt som jag kände en stor lättnad. Jag frågade var han hade hållit hus och fasade för vad han skulle säga om att jag hade sålt hans älsklingshus, skänkt bort alla hans kläder, minnessaker och foton, golfklubbor och sist, men inte minst gjort mig av med hans frimärkssamling. Det enda i princip som är orört av hans prylar är bordet vid sängen, jag har låtit dom vara sen den hemska dagen den 15 oktober förra året. Boken han läste för nästan ett år sen, Sigrid & Isaac av Anders Wahlgren (om konstnärsparet Hjertén/Grünewald), vittnar om spåren. Jag vet inte om han hann läsa ut den, han var alltid noga med att använda bokmärke och avskydde hundöron, men något bokmärke finns inte. Drömmen var så verklig så att jag vaknade kl 4.30 i morse och hade svårt att somna om, och jag är ganska säker på att porten som spökade igår och allt annat runt omkring provocerade fram den.

Jag lyckades till sist somna om och vaknade vid 7-tiden. Siktade in mig på att ta bussen in till stan kl 10.15 för att se första lägenheten med mäklare. Jag fick en härlig promenad från Plaza Castilla till lägenheten i det vackra vädret. När vi åkte upp till våning 7 av 7 och klev in så kom nästa mardröm, lägenheten var verkligen inget att ha. Lågt i tak, litet trångt kök, tre små plottriga sovrum och en smal trappa upp till terrassen, som var det bästa. Alla rum hade guppande golvlaminat, à la IKEA-typ.

Nå, lägenheten låg fel, och jag är säker på att jag kommer att se många fler hemska bostäder. Samtidigt är det en härlig känsla att vara köpare. ”Här kommer jag”, och det är mina kritiska ögon som granskar. Mitt hus är numera stängt för besökare, jag behöver inte längre bekymra mig om att hålla snyggt. Något som för övrigt är en omöjlighet sen jag börjat röja ordentligt.

Efter lägenhetsvisningen besökte jag ett lägenhetshotell, blev visad en lägenhet på 70 kvm för ett pris av 2.300 euros i månaden. Den var helt ok, rent av trevlig, men priset är ju högt. Promenerade vidare till en mäklare och de kan hyra ut en möblerad lägenhet till halva priset, men då binder jag upp mig 6 månader. Allt detta tål ju att fundera på, men det är ju en baggis mot vad jag har hållit på med tidigare.

Efter lägenhetsbestyren tog jag 27:ans buss nerför Castellana för att hälsa på vänner som bor nära Pradomuséet. De bjöd på underbar lunch och sedan avslutade vi med kaffe på ett kafé i närheten ute i solskenet. Härligt!

Jag kom hem vid 18.30-tiden efter en mycket trevlig dag, trots mardrömslägenheten. När jag skulle starta dammsugaren så har den lagt av helt! Nu har jag ju två stycken, så den som fortfarande lever får duga för en blivande lägenhet. Jag blir bara så trött på att allting lägger av helt plötsligt!

Nu är det hög tid att lägga sig, i morgon är det en stor fest och festdressen skall fram. Hoppas att jag kan sova ok i natt!