Jag vet inte vad jag hade gjort utan makens jobb på spanska sidan, några personer där har varit mitt stöd hela tiden i denna långa process och dessutom har vi blivit SÅ goda vänner! Vi träffas ungefär varannan månad och åter lunch ihop. Idag var för första gången jag kände att det var läge för att bjuda hem dom för en matbit.

De har varit här en gång tidigare och de var så imponerade av att alla kartonger var borta och att jag hade fått det så trevligt. Det blev god mat och lite skvaller, en kille jag känner väl har blivit chef för hela Spanien samt Latinamerika och det glädjer mig mycket. Den pensionerade advokaten som jag förgäves försökte kontakta i slutet på veckan avs bildandet av ”vårt” lilla företag är inlagd för malign cancer som spridit sig, jag lider med honom och mina tankar är med honom och hans fru. Livet har dess mest konstiga vägar och man märker att det händer tråkiga saker i omgivningen efter det man fyllt 50.

[Visa som bildspel]

Vi hade ett par underbara timmar i trädgården, och mina vänner imponerades av grönskan och tystnaden. Lite fågelkvitter och något barn som kom hem från skolan var det enda vi hörde. Det var Eduardo som var mycket skeptiskt till att jag gillade en av de första lägenheterna jag tittade på, och det var han som insisterade att se fler bostäder och rekommenderade mig att gå ut på kvällen för att se om det var ”botellón”, dvs fylleri och väsen i kvarteren på kvällen. Han och övriga besökare idag är helt övertygade om att jag har hittat en oas, och det har jag!

Vad som återstår är att få ordning på min hälsa, det tog på krafterna att bara ordna en lunch idag, men jag kommer igen, förr eller senare…