I torsdags när jag skulle med bussen in till stan för att gå på banken, så passade jag på att kika in i vårt lilla postkontor och fråga efter post. Det känns som om jag är där varje dag, för alltid är det något jag behöver posta.

Där låg ett kuvert från skattemyndigheterna och väntade på mig, och det viktigaste när det gäller det gäller Sverige så här i början. På intyget Dödsfallsintyg och släktutredning framgår makens dödsdatum, att han var gift, vårt vigseldatum samt att jag är efterlevande maka. Jag kunde därför på fredagen få iväg viktiga brev avs proceduren i Sverige, till SPP för efterlevandepension och till försäkringsbolaget med livförsäkringen. Det sistnämnda kräver dock obduktionsprotokoll, något som inte är klart än. Otroligt, i morgon är det en månad sen han avled.

En stor besvikelse var dock personbeviset – familjebeviset, som är det viktigaste dokumentet för processen i Spanien. Dels måste det framgå att vi inte hade några barn, och det gör det inte. Dels är det ett problem med makens pappa som dog för 30 år sedan. Han finns inte med i rullarna i folkbokföringsregistret eftersom det var så länge sen. I familjebeviset står det bara födelseår och att uppgift saknas. Det borde vara logiskt att en man som föddes 1902 inte lever längre, men inte i Spanien inte. Då får man vända sig till Statens arkiv som har de gamla arkiven från pastorsämbetena. I Spanien finns en sk Libro de familia, en familjebok där alla uppgifter registreras och ofta efterfrågas just mammans och pappans förnamn, något som ju inte svenskar är vana vid precis. Så skedde även vid dödsfallet när polisen frågade mig vad mamman och pappan hette i förnamn. Jag var helt i chock, och deras namn var som bortblåsta. Nå, i torsdags fick jag ringa till släktingar och fråga efter fullständigt namn, födelse- och dödsdatum på pappan. Nu hoppas jag bara att få besked från Landsarkivet i Lund som jag mailade till. Än har jag inte hört ett ljud.

Nu är jag ju tvungen att lösa det här, uppgifterna är absolut nödvändiga när det gäller arvsprocessen i Spanien. Jag ringde upp en kvinna på skattemyndigheterna och förklarade som det var. Jag är tvungen att ha ett intyg där det framgår att vi inte hade några barn. Hon var lite stelbent i början, och menade att något sånt intyg finns inte. Jag fick tjata länge om mitt Moment 22, när hon till sist mjuknade lite och skulle försöka få ihop ett intyg, för någon färdig mall för detta existerar inte. Det skall bli spännande att se hur det ser ut, och ännu mer spännande om spanska myndigheter godkänner detta.