Det kändes väldigt bra att äntligen få komma till läkaren, det borde jag ha gjort för länge sen. När jag anlände till läkarmottagningen så blev det lite av ett moment 22, mitt privata sjukförsäkringskort var inte aktivt längre. Jag uppgraderade till en ny policy i början på oktober och hade inte fått det nya kortet än, trodde jag. I den enorma pappersmängden jag bearbetar för närvarande så hade jag för mig att jag fått ett brev där det stod att den nya försäkringen skulle gälla fr o m den 1 januari nästa år. Jag höll på att bli helt hysterisk, tack och lov hjälpte receptionisterna mig att ringa upp mitt försäkringsbolag och få mitt nya nummer.

Läkaren har skrivit ut ett lugnande medel till mig, men när jag kom hem och började söka information om det på internet blev jag rädd. Det är narkotikaklassat i Sverige och är starkt beroendeframkallande. Nog är det konstigt, jag som är så mycket emot mediciner, detta är det första recept skrivet på mig som jag hämtar ut sen jag flyttade till Spanien år 1993.

Väl hemma började jag även leta reda på mina sjukförsäkringspapper, och visst låg det nya sjukförsäkringskortet där i ett kuvert. Jag får väl skylla på min sömnbrist att jag varit så ouppmärksam. Läkaren vill göra en checkup på mitt allmänna hälsotillstånd, det var något år sen jag var på en fullständig kontroll och då var allt ok. Jag bad att få skjuta på det tills efter jag har haft minnesstunden hemma den 6 december, och det tyckte läkaren var ok. Jag kan när som helst kontakta honom, och jag tänker även pröva den beroendeframkallande medicinen i kväll. Skall dock bara ta ett halvt piller istället för ett helt som ordinerades. Om det inte fungerar så får jag väl ta andra halvan också, för sömnen behöver jag.

I morgon kommer vänner från Sverige och de stannar över helgen. Det skall bli skönt med lite sällskap i det stora, tomma huset.