Det finns ju roligare saker att göra en lördagsmorgon än att sitta i telefonkö, men denna gången var det värt besväret. När jag ringde till Tele2 för att säga upp mitt förval på telefonlinjen i Sverige så var det 15-20 minuters väntetid. Att jag till sist kunde säga upp det är att jag nu äntligen tagit över makens kontrakt avs den fasta telefonin med Telia. I och med att överlåtelsen är klar så upphör automatiskt förval med andra bolag. Tele2 har var ett bedrövligt bolag att ha att göra med, det krävdes presschefens och sedan deras kundombudsman för att jag överhuvudtaget skulle få över abonnemanget i mitt namn. Nu är i alla fall kontraktet uppsagt och autogireringen borttagen. Jag fick upplysningen att Tele2 grundavgift är billigare än Telias, men allt det här tänker jag ta ställning till när jag kommer upp till Sverige i jul. Det är inget som man bestämmer när man sitter och ringer långa samtal från utlandet.
Igår var det en mycket trevlig dag i vänners sällskap. Vi bilade bl a till Skandinaviska skolan där mina vänners dotter träffade sina gamla klasskompisar. Det var evigheter sen jag var på skolan själv, mycket hade förändrats. Sen åkte vi till restaurangen José Luis som är kända för sina goda kanapéer, så lunchen blev en succé. Senare på kvällen åkte vi över till mitt stamlokus och käkade tapas, det var gott det också. Jag somnade som en stock i tv-soffan vid 23-tiden på kvällen och mina vänner ville inte väcka mig. Vet inte vad klockan var när jag vaknade på natten och fortsatte till sängen, men jag lyckades sova till kl 7 i morse helt utan medicinering, skönt!
Idag får vi se vad vi skall hitta på. Kl 11 kommer cateringfirman som skall hålla i serveringen vid akten kring urnan den 6 december. De har redan fått förhinder två gånger tidigare i veckan, men nu hoppas jag att de till sist dyker upp.
Etiketter: begravning, Lösta problem, Svensk byråkrati, Tele2, Telia, Vardagslunk
Härligt att läsa att du har fått sova. Jag tycker inte du ska vara så orolig över tabletterna. Klarar du dig på en halv, och känner att du blir något så när utsövd, så fortsätt du. Känner jag dig rätt så tar du inga i onödan. Ju mer utsövd du blir, och ju mer saker du får klart, desto mindre medicin kommer du att behöva äta.
Dock kan det komma ett bakslag strax inför begravningen och kommande dagar efteråt för då blir det så definitivt. Trots allt verkar du ha fina vänner IRL omkring dig som stöttar – de är guld värt.
KRAM Lena