Sitter med en tung uppgift framför mig. Måste få ihop ett mail till prästen så han har ett underlag för akten kring urna nästa söndag. Hur skall jag kunna formulera vårt liv tillsammans under 24 år på ett vettigt sätt? Jag vet knappt var jag skall börja eller sluta. Jag vet i alla fall vilka foton jag kommer sätta upp vid urnan:

Jag tror att det var på makens 50-årsdag som hans positiva inställning till Marocko stärktes ytterligare. Vi var ute i en palmlund utanför Marrakesh och red kamel när det som så ofta kom en fotograf och erbjöd sig att fotografera. Han ville ha ca 100 kr och lovade att leverera fotona till hotellet senare. Vi betalade men var mycket skeptiska att det skulle komma några foton. Vi hann knappt komma tillbaka till hotellet förrän receptionen meddelade att det låg ett kuvert och väntade. Det hade ju varit hur enkelt som helst att bara ta pengarna och strunta i allt.

Det andra fotot har jag precis printat ut och ramat in. Det är fenomenet med min anskrämliga gröna växt som inköptes år 2000. Att Dracenan helt plötsligt börjar blomma och då under allhelgonahelgen ser jag som ett tecken från ovan. Och att den sen började sprida sin starka doft flera dagar efteråt är också konstigt. Bkomstängeln hade blommat färdigt, men ändå doftade den. Sen fick jag reda på att en arbetskamrat i Holland hade varit i en kyrka och tänt ett ljus samma dag.

Igår uppstod ytterligare ett fenomen. Jag och väninnan som är på besök satte oss i bilen efter lunchen för att köra hem. Helt plötsligt började bilen protestera på att bilbältet inte var fastspänt i baksätet. Det fanns ju ingen i baksätet men spontant utbröt vi båda: ”Thore, sätt på dig säkerhetsbältet!”, varpå bilen slutade att protestera. Visst var maken med oss igår.

Nej, nu måste jag börja skriva till prästen. Mina vänner har åkt till ett urtrist shoppingcenter, Plaza Norte II, något som jag kan vara utan…