Så fick jag till sist tag på min bankkvinna, hon ringde mig aldrig utan jag fick ringa upp henne. Det kan säkert tänkas bero på att hennes besked var mycket negativt. På vårt gemensamma konto återstår för min del 310 euros, de resterande 10.000 är låsta och går inte att använda för att betala löpande kostnader på huset förrän all pappersexercis är löst. Jag kan inte teckna ett tillfälligt lån för att komma ur krisen, så jag vet i tusan hur jag skall bära mig åt? Och ja, hon har talat med chefen, det är ju hans direktiv som gäller.
Jag blev intervjuad av Banco Halifax nyligen i samband med deras förestående sammanslagning med Loyds. Och just en av sakerna jag tog upp i intervjun är att den riktigt personliga servicen kan försvinna i samband med banksammanslagningar. Om det beror på detta eller att pengarna tagit slut kan de lärde sia om…
De erbjuder mig en tillfällig sänkning av mina amorteringar, för närvarande har jag två stycken på drygt 2000 euros i månaden totalt, det ena är på huset och det andra är på ett projekt som jag inte ens har orkat nämna än i bloggen. Nu är det ju inte bara lån man betalar varje månad, det är värme, vatten, telefon, avgifter till vår urbanisation, min sjukförsäkring mm, mm, mm. Så hur jag än bär mig åt så blir det en omöjlig ekvation. Bankkvinnan var inne på att det finns pengar på vårt företagskonto, men det kan man ju inte blanda in i den allmänna konkursen. När det gäller företaget så förklarade jag för kvinnan att jag snart i två månader jobbat heltid med att lösa alla byråkratiska problem sen makens död, något som kommer att fortsätta ett bra tag till. Jag har inte hunnit med företaget alls, än mindre jobba och fakturera.
Jag har haft kontakt med ekonomen på makens jobb både igår och idag, och både han och undertecknad är säkra på att informationen vi fick sist på den ”gulliga banken” Halifax inte var vad jag fick höra idag. Då var det inga problem att använda hela kontot för löpande utgifter på huset t ex.
Nu har jag ett nytt möte på banken på tisdag och tack och lov så följer ekonomen med mig då. Vi är inne på att öppna ett nytt konto i en annan bank som jag kan ha för löpande utgifter så länge, och snabbt som bara den föra över lånet som makens företag gav mig på mitt nyöppnade konto i den ”gulliga banken”. För frågan är, vad händer om jag inte kan betala hypotekslånen? Banken kan ju lika lite som undertecknad röra huset förrän arvsfrågan är löst. Men kan dom röra mitt nya konto? Säkert. Från att ha blivit så väl omhändertagen tidigare på vår bank så har jag hamnat i en rävsax. Ingen mer än undertecknad önskar kunna sätta ut huset för försäljning, men lika lite som banken kan jag göra något förrän den spanska byråkratin är löst. När det gäller Volvo, vad händer om det inte kommer in pengar på ett kontrakt tecknat av en avliden man? Så länge arvsfrågan inte är löst så kan väl inte dom göra så mycket heller??
I helgen skall jag ta tag i min budget igen och specificera alla löpande kostnader. Jag började med detta och visste att pengarna bara sprutade ut, även om jag har hållit i varenda cent. Det lilla jag äter kommer från frysen, jag borde ha gått till frissan för flera månader sen, och jag ringer utomlands med internetverktyg. Jag tog en paus med budgeten i samband med planeringen inför och makens begravning hemma. När jag äntligen kände mig lättad efter begravningsakten så kommer det fruktansvärda beskedet att halva mitt konto redan var tömt. Här står jag och stampar, snart släcker dom av alla hjälpmedel som man behöver i vardagen, dvs värme, el, vatten, telefon osv….
Etiketter: Banco Halifax, begravning, Pappersexercis, Spansk byråkrati, Varningar, Volvo
Gode Gud! Att en bankkvinna snackar om att du ska röra företagskontot? Hallååå! Hur var det med bokföring etc? Har de ingen utbildning alls på banken eller? Aldrig blanda företagets ekonomi med privat ekonomi. Jag är så förbannad på din bank att jag går upp i rök snart. Att uberhaupt lova att hjälpa dig om det skulle behövas och sedan rycka undan mattan under en människa i kris – det är så äffla omoraliskt och estetiskt fel att jag smullar av! Typiskt Spanien också! Det snackas så himla mycket!!! Grrrr… Du vet var jag finns! Kram