Igår fick jag det glädjande beskedet att vänner kommer att hjälpa mig att kontakta Svenska Ambassaden för att se om de kan sätta diplomatisk press på Fiscalían i Madrid. Det är där som obduktionsprotokollet ligger för underskrift av en domare, i övermorgon har det gått 2 månader sedan obduktionen. Jag är beroende av detta protokoll för att få ut livförsäkringar i både Sverige och Spanien. Eftersom jag är bankrutt i Spanien nu så sitter jag i en byråkratisk rävsax. Det värsta är dock att jag fortfarande inte vet dödsorsaken. Hade maken avlidit på sjukhus, haft en längre tids sjukdom, råkat ut för en trafikolycka eller blivit nerslagen och mördad på gatan så hade jag åtminstone vetat varför. Det är djupt kränkande för mig som individ och under all värdighet att inte få detta besked! Att prova denna metod med ambassadens hjälp är som att greppa ett halmstrå, men jag kan inte få mer än ett nej.

I natt har jag i alla fall sovit i drygt 5 timmar, jag började på budgeten igår men orkade inte göra klart den. I morgon har jag möte med Banco Halifax för ett sista samtal, sen får jag se om jag behöver byta bank eller trolla fram pengar för löpande kostnader för december månad ut och januari.

Nu i morse har jag satt på värmen, kylan är här och det är snövarning i Madrid. Tack och lov har hösten varit solig, så solenergin har gjort sitt för att hålla ner energikostnaderna i huset.

Jag har bokat en flygresa till Köpenhamn den 20 december med återresa den 8 januari. Jag har en hel del praktiskt att stå i i Sverige också. Där har jag inte börjat än. Lika lite som jag vet makens dödsorsak, lika lite vet flygbolagen att han har avlidit. Jag reser därför på hans punkter och betalar bara flygskatt. Nu väntar jag bara på att mitt nya svenska kreditkort skall komma med bud. Jag beställde det från den svenska banken i fredags. Kortet måste jag ha för att kunna betala biljetten och hyra bil i Sverige.