Det var lite stressigt på förmiddagen, jag skulle ta bussen in till stan kl 12.45 och ville uträtta lite innan. Jag körde in till Banco Popular på morgonen efter att jag fått klartecken från advokaterna att jag kunde flytta företagskontot utan problem. Jag har fått en jättetrevlig bankman, det var han som skrev ut intyget på tillgångar och skulder på vårt konto inför den spanska bouppteckningen. Jag hade med mig alla rätta papper, så han kopierade luntan med bolagsordningen och mitt residencia (uppehållstillståndet som visar att jag är resident i Spanien). Han bad mig maila saldot på nuvarande kontot, och det gjorde jag när jag kom hem. På tisdag nästa vecka är kontot klart och då gör han transfereringen direkt från den gamla banken så att jag skall slippa kommissionsavgifter.

Jag mailade min svenska bankkvinna och bad henne om intyg över tillgångar och skulder den 15 oktober. Jag har redan fått ett årsbesked på dödsboet, men för den spanska bouppteckning måste det vara vid datumet för dödsfallet. Jag bad henne göra två intyg, för jag antar att detta kommer att behövas i Sverige också, när det gäller intyget för Spanien bad jag henne även sätta en stämpel, för det älskar spanjorerna.

Jag mailade också advokaterna som jag träffade i torsdags och tackade för att de tog emot mig. Jag lovade att börja skicka dokument i helgen. När det gäller advokaten som kommer att hjälpa mig med Marockoprojektet så var en av knäckfrågorna att det står att kontraktet är undertecknat i Oujda Marocko i maj 2006. Jag lyckades hitta makens agenda för året och dagen innan vi hade ”skrivit på” i Marocko kom han hem från Istambul, synd att det inte var samma dag. Däremot stod det i agendan att han hade ett läkarbesök på Centro de Salud. Passet kan ju också vara en bevisfråga. Första gången man reser in i Marocko så får man ett nummer som följer med en vid kommande resor. Marockanerna är mycket noga att stämpla passet både vid inresa och utresa. Och någon stämpel från Marocko vid tidpunkten för kontraktsskrivningen finns vare sig i mitt eller makens pass.

Vid ettiden satt jag på bussen in till stan, sen tog jag metron till Anton Martín för att gå på ”post-basarlunch” på franska restaurangen Le petit Bistrot. Vi var 40 personer anmälda, det var nog rekord! Flera av mottagarna av donationer fanns på plats; Frälsningsarmén, La sal de la Tierra, Asociación Cepri, Fundación Cadete m fl. De fick sina checkar och de berättade om sin verksamhet och vad pengarna kommer användas till.

Både frälsningsarmén och La sal de la Tierra tar emot kläder, jag kommer att vända mig till den sistnämnda organisationen snart. Med tanke på allt bra jobb de uträttar och att de enbart har fått 900 euros!! förra året i kommunalt stöd så skänker jag gärna kläder och senare möbler till dom. De kommer dessutom och hämtar. Jag fick lift med Paloma hem och vi passade på att åka till Cotto Lengo för att dela ut sista checken. En nunna tog emot oss, det såg ganska komiskt ut att se henne framför en laptop i receptionen. Det är onekligen moderna tider inom den religiösa sektorn också.

I morse åkte jag iväg till Carrefour för att annullera två visakort. Makens kort var ju naturligt att stänga, men jag passade på att ta mitt egna samtidigt. Jag ser ingen anledning att ha det kvar. På vägen hem tankade jag den gamla volvon som nästan var helt tom på bensin. Leasingbilen har jag sålt så den får stå tills köpet blir officiellt, eventuellt kör jag och tvättar den för den är smutsig.

Om en kvart har jag visning av huset, så det är väl dags att publicera detta nu.