Så har mina vänner lämnat mig, en taxi kom och hämtade dom kl 8 i morse. Det känns onekligen tomt efter en vecka med folk i huset. Katterna kommer att sakna dom också, för så mycket fjäskande var det länge sen de fick. Sen de åkte har jag tvättat lakan och handdukar. Jag borde ta tag i pappersarbete, men just nu känner jag att jag inte orkar.

Jag har ju hela påskhelgen på mig att fortsätta med diverse sysslor som jag har lagt åt sidan under besöket. Bland annat så måste jag ta tag i momsredovisningen för företaget igen, den siste mars har det ju redan gått ett nytt kvartal. Redovisningen blir enkel, det är bara ingående moms det är frågan om, jag har inte haft tid eller ork alls att jobba och fakturera.

Ja påsken kommer att kännas konstig i år, de senaste åren har vi alltid firat den i Sverige. Nu vet jag inte när det blir Sverige nästa gång, allt är avhängigt på bouppteckningarna i båda länderna. Den 18 maj skall den svenska bouppteckningen vara klar och inlämnad till myndigheterna, och jag hoppas innerligt att allt hinner bli klart till dess, annars så får jag ansöka om uppskov.

Jag fick ett telefonsamtal igår från min advokat som sköter den spanska biten. Vid hennes kontakt med notarien som har alla papper framkom det inte någonstans i arvsdeklarationen att jag är arvtagare. La declaración de herederos består av två delar, först 38 sidor där bl a alla intyg finns, sen 3 sidor där det framgår att undertecknad är ensam arvtagerska. Jag begärde att få två stycken ”enkla kopior” hos notarien som framställde deklarationen, dessa är i princip lika giltiga som originalet juridiskt, eftersom notarien stämplar dom. Antingen så har denna notarie missat att få med de tre viktiga sidorna eller så har notarien som nu ligger på bouppteckningen inte sett dessa sidor. Jag tog för givet att allt fanns med i de enkla kopiorna. Jag skannade dessa tre viktiga sidor igår och mailade dom till advokaten. Sen har jag inte hört något så jag antar att detta räcker.

Vi hade en mycket trevlig sista dag tillsammas igår. Vid lunchtid åkte vi över till bostadsområdet på andra sidan motorvägen, Santo Domingo. Jag valde en restaurang där jag har ätit bra ett par gånger tidigare och detta var ett lyckokast. Kyparen insisterade på att vi skulle prova överraskningsmenyn, och hur mycket vi än försökte pressa honom på vad som ingick så var han tyst som en mussla. Vi testade på vinst och förlust, och maten var fantastisk. Den franske kocken kom och frågade flera gånger vad vi tyckte och vi kunde ju bara berömma honom. Lokalen var i princip tom, och jag som producerar webbsidor kunde ju inte låta bli att påpeka att de behövde göra reklam. Svaret var att de ville skynda långsamt, och det kanske är klokt. Jag tror i alla fall att jag har bytt ut mitt gamla stamlokus till ett nytt, för det här var överraskande bra.

Nu skall jag lägga mig och vila, känner mig fruktansvärt trött…