I dag var jag inbjuden till goda vänner på lunch. Vi var tolv personer som träffades vid 14-tiden och värden är känd sen länge för sin skicklighet i köket. Idag tror jag han överträffade sig själv, för maken till läckerheter som serverades har jag inte sett på länge. Ikväll blir det ingen middag, för det finns inte plats i magsäcken. Tusen tack, Christer och Gun!

Jag vaknade vid 6-tiden i morse och fortsatte med pappersexercisen avseende den kommande svenska bouppteckningen som jag inte orkade slutföra igår.

En av knäckfrågorna är efterarvingar. Även halvsyskon skall ingå i bouppteckningen och om någon av dessa är avlidna, även deras barn. Jag varnade min svenske advokat tidigare att halvsyskon finns, men att jag inte har kontroll på alla. Både makens far och mor hade barn i tidigare äktenskap. Advokaten har gjort ett jättejobb att få fram dessa namn.

Jag såg genast att ett barn till ett avlidet halvsyskon saknades på listan, han fanns inte med pga att han precis som undertecknad är utskriven från Sverige. Tack vare bloggen har jag fått kontakt med honom tidigare, och jag mailade honom sent igår kväll och frågade om han kunde hjälpa mig vidare med ”släktforskningen”. I morse hade jag redan fått svar. Tusen tack Conny, i landet som man enligt sägnen måste gräva sig genom jordklotet för att nå!

I morgon blir det en ny lunch, fast med ett spansk-svenskt värdpar. Jag är så tacksam för inbjudningarna jag får, för just storhelger är tunga att gå igenom ensam. Jag kan inte på rak arm minnas sista påsken jag firade i Spanien, vi brukade alltid åka till Sverige vid denna tiden. Tack och lov så är måndagen vardag i Madrid, det skiljer sig mellan olika regioner, och då hoppas jag kunna genomdriva nya byråkratiska underverk.