Mamma, hur understår du dig att behandla mig som du gör? Hur kan du hålla på att belasta mig ytterligare med dina saker med tanke på allt som jag står i. I varje samtal vi har haft på senare tid så kommer dina småproblem i första rummet. Det är nonchalant, egoistiskt/egocentriskt och framför allt fult.

Förstår du varför jag inte orkar ringa dig varje dag? Det du kommer med tynger mig ännu mer. Jag är helt slut psykiskt och fysiskt, vill du knäcka mig helt?

Det fula förstärktes ytterligare idag när du kom med med fruktansvärda anklagelser. Dessa känner jag igen sen förr, men mig hotar du inte längre, jag har blivit härdad på senare tid. Visst, vill du bryta kontakten så gör vi så, men jag blir djupt besviken och ledsen! Tänk dig för, denna gång menar jag allvar från min sida! :sad:

Etiketter: ,