Idag fick jag det glädjande beskedet att min svenske boutredningsmans operation gick bra, att han mår mycket bättre och att hoppas kunna börja arbeta snart. Dessutom kommer han att ringa mig inom de närmaste dagarna. Det var då för väl! Tänk, vi har fortfarande inte talats vid per telefon. Däremot har ju mailen gått varm med skickande fram och tillbaka av ett stort antal dokument inför utredningen.

I övrigt har jag suttit hela dagen och planerat för minnesstunden i Sverige. Nu är datum och restaurang bokad. Det blir lördagen den 29 maj. Det känns enormt bra att äntligen ha kommit till skott. Jag stannar i Sverige så länge det behövs och hoppas kunna få klart den svenska bouppteckningen samtidigt. Mer om detta blir avhängigt av min advokats tillfrisknande och vad som kan tänkas återstå av pappersexercisen.

Jag har precis skickat annonsförslag till inbjudan till två svenska dagstidningar. Jag har satt OSA till den 14 maj så att jag har tid att planera med restaurangen om lämplig meny, dessutom har makens barndomsvänner hjälpt mig med att förhandsboka 8 hotellrum för gäster som kommer resandes utifrån. Jag har inte den blekaste aning om hur många som kan tänkas komma på minnesstunden.

Här i Madrid har vi drabbats av stormvindar från norr och poolen och pergolan som var så rena och snygga i lördags ser bedrövliga ut. Jag tycker synd om gubbarna som i skrivande stund arbetar på taket. Det kan inte vara roligt i det bedrövliga vädret, det enda positiva är att det inte regnar förstås.

Idag fick jag också besök av målaren som skall fixa invändigt när det yttre taket är klart. Han kommer med en offert på fredag.

Nej, nu måste jag formulera inbjudan på engelska också och få iväg den. Jag vet att åtminstone två av makens kollegor från Holland och Frankrike vill komma, samt sist men inte minst hans chef.