Tog en siesta i eftermiddag, i dubbelsängen, och vakande helt burrig i huvudet efter någon timme. Under en kort stund fick jag för mig att jag hade vaknat upp efter en fruktansvärd mardröm. Men när jag sträckte ut högerhanden och kände en bäddad sänghalva och katten Simpson som alltid tidigare brukar sova vid mina fötter, så kom sanningen snabbt upp framför mig. Det är först under de senaste fyra månaderna jag har lyckats sova i denna säng hyfsat bra.

Jag bara önskar och vill att jag kan börja leva mitt eget liv snart, på ny plats utan en massa tunga minnen. Den 15 september har det gått elva månader sen den ödesdigra dagen, och jag känner att jag måste ha förändringar. Håller tummarna hårt att husförsäljningen går igenom snarast….

Etiketter: , ,