Living in a box, living in a cardboard box, som min väninna Åsa så klokt skrev på Facebook. Just så känns det, en allmän röra och många papperskartonger överallt.

Jag sov som en stock under natten i nya lägenheten, och vaknade först av att hissarna började gå upp och ner vid 7-tiden i morse. Jag har inte hört något av trafiken under natten, men det skall tilläggas att jag var helt slut när jag till sist kom till sängs.

I morse försökte jag packa upp allt som fanns hittills i lägenheten, något som jag inte hann med till fullo. Jag försökte att prioritera att komma tillbaka till huset eftersom jag hade många ärenden som väntade.

Jag kom iväg stax efter kl 10, tog metron två hållpatser till Plaza de Castilla, sen bussen hem. Hem, vad är hem förresten? Nedräkningen har verkligen börjat. I infarten till urbanisationen besökte jag deras administrationskontor och bad om (vad jag tror är det sista pappret jag behöver inför notarien nästa fredag) ett intyg på att jag inte har några skulder i området, jag har fått löfte om att detta skall var klart innan den 19:e.

Efteråt gick jag till postbaracken. Personalen är helt underbar, men dessvärre sämre på att dela ut posten till rätt adress. Förhörde mig om adressändring. Jag skall komma med en kopia på mitt uppehållstillstånd och fylla i en blankett. Maken får fortfarande post och här är ett problem eftersom de inte kan dela ut post till en död person. Men posten har lovat mig att vidarebefordra hans post till mig, även om det byråkratiskt inte fungerar.

När jag väl var hemma skickade jag åtskilliga viktiga mail och skannade dokument till advokaten.

Ikväll kom en väninna och hämtade ett tiotal krukväxter, ju mindre som kvar desto bättre. I morgon kommer det folk för att hämta ikeamöbler, härligt!

Nu måste jag lägga mig och försöka få lite sömn, living in a box kommer att hålla på en dryg vecka till, och det tar på krafterna…