Tiden rullar på, men det verkar som jag aldrig blir färdig. Det är ganska jobbigt att ”bo i kartonger” hela tiden, men förr eller senare bör jag väl se en ljusning.

I måndags hade jag tid med den kvinnliga kardiologen på sjukhuset. Vi skulle justera min medicinering mot det höga blodtrycket och jag har tid igen om 2 veckor. Hon har förhoppningar om att jag bara skall behöva ta en tablett framöver istället för två olika mediciner. Jag hade tid dagen efter med min manliga kardiolog. Han ville ha en analys av alla blodvärden, och dessa lämnade jag i lördags morse. Jag nämnde detta för den kvinnliga läkaren och hon kunde gå in via datorn och få fram senaste analysen. Alla kolesterolvärden var normala, underbart! Hon meddelade att jag därför kunde ställa in morgondagens besök, något som jag gjorde när jag lämnade.

Efter sjukhusbesöket ringde jag på dörrklockan till ”vicepresidenten” i huset och frågade hur jag skulle få tillstånd att sätta upp en parabol på taket för att kunna se svensk tv. Det är inte det lättaste, men han skall undersöka saken och återkomma. Eventuellt kan man rikta om en av de två parabolerna som redan sitter uppe, det återstår att se.

Eftersom jag fick tisdagen ledig från sjukhusbesök så försökte jag organisera alla verktyg och elmaterial, ett ganska stort jobb. Vid flytten från huset så hann jag inte med detta. Allting bara slängdes rätt upp och ner i kartonger. Vidare så möblerade jag om för jag vet inte vilken gång på raken. Det tar sin tid och det är nog ganska bra att bo in sig och känna sig för. Vad jag främst ser fram emot nu är att bli av med alla tomkartonger och även ringa till mitt möbelmagasin och be dem magasinera flera kartonger. Så mycket är det inte, så jag tror inte att kostnaden blir mycket större. Jag betalar 60 euros för det som är kvar på lager nu.

Idag hade jag tid hos osteopaten igen. Det var andra besöket och jag hoppas att han kan ordna min förstörda vänsterarm, det skadar ju inte att prova i alla fall. Det var andra gången och mitt vänstra lillfinger och ringfinger sover fortfarande men jag känner inte av någon smärta i vänster armbåge längre, ett stort framsteg.

Väninnan Hedvig hade tid efter mig osteopaten och jag väntade ut henne. Efteråt åt vi en god lunch i området. Sen tog jag metron hem och väl hemma letade jag efter en plastburk med tavelkrok. Denna har jag letat efter i två veckor nu. Till slut gick det upp ett ljus, kanske kunde den vara i en kartong i städskåpet bland tillbehör till dammsugaren. Heureka, där fanns den!

I morgon förmiddag kommer en kille som skall hjälpa mig att koppla ihop tv med dvd osv och göra så att jag kan se det i alla uttag. Jag hoppas att allt kommer att fungera, men man vet aldrig.

I morgon har jag även en hel del viktiga mail och samtal att åtgärda. Jag överväger hur jag skall göra med företaget, kanske att det finns enklare lösningar och att jag skall likvidera bolaget. Jag skall också kontakta notarien när det gäller lägenhetsköpet. Jag fick ett brev idag från ekonomi- och skatteministeriet där det framgår att jag nu är 100% ägare till lägenheten jag köpt. Då borde mina originalhandlingar och kvitton finnas tillgängliga att hämta upp.

Men nu skall jag sova, jag är jättetrött varje kväll och längtar till våren. Då kommer jag att få dubbelt med utrymme att bo på med tanke på min lilla trädgård/patio som nog är större än själva lägenheten.