Så har det gått en hel vecka sen jag skrev sist.
Veckan började inget vidare när jag helt plötsligt märkte att telefonen var heldöd, med den döda linjen hade jag inget internet och heller inte den digitala tv:n. Tack och lov för ett mobilt bredband som jag kunde använda i alla fall.

I onsdags bar jag ut bridgebordet och fyra stolar i trädgården, det blev riktigt varmt att sitta ute och jag lånade ut halmhattar till de behövande för att skydda mot solen. Men trevligt var det som alltid!

Eftersom Frasse har börjat vänja sig att gå ut genom gallergrindarna som jag har vid varje dörr mot trädgården så betällde jag en ny kattoalett via internet som genom sitt skyddande tak även kan stå ute när det regnar. Jag försöker gradvis att få honom att vänja sig vid den och tanken är att sen sätta ut den i trädgården så att lådan slippar att ockupera mitt andra badrum. Vi får se hur det går…

Det har varit ganska mycket byråkratiskt krångel i veckan om gått avseende det lilla företaget. I torsdags fick jag ett mail från kvinnan som hjälper mig få igenom den nyskrivna bolagsordningen. Hon letar efter en skatteblankett sen företaget startades och jag har gått igenom varenda papper utan att hitta den, jag försökte få tag på den pensionerade advokaten som hjälpte oss vid bolagets bildande, men fick i fredags reda på att han är inlagd på sjukhus, svårt sjuk.

I samma veva kom Karin, min väninna från Portugal, så det första vi fick göra var att leta upp en budfirma som kunde skicka över originalet av den första bolagsordningen till asesoran samma dag. Vi lyckades hitta en budfirma som kom hem och hämtade kuvertet. Jag fick senare bekräftelse på mail att hon hade fått det, skönt. Idag skall hon försöka lösa upp knutarna, vi får hoppas att det kommer att fungera.

Strax efter budfirman lämnat klädde vi om och tog taxi till Restaurante San Fransisco i El Pardo för den årliga Corderadan, dilammätarordens lunch, som för övrigt firade 65-års jubileum i år. Det var fullt hus och trevligt. Min fd svenske granne Fredrik håller i spektaklet och det var för övrigt Fredrik som körde mig den hemska morgonen efter dödsfallet till bårhuset. Senare hjälpte han mig även att ställa upp som vittne när arvsdeklarationen – declaración de herederos, skrevs hos notarie.

När vi kom hem framåt kvällningen från lammäteriet så tog vi det bara lugnt i trädgården och talade om våra sorger och bekymmer. Karin ligger i en skiljsmässoprocess och vet inte hur hennes framtid skall gestalta sig. Flytt till Sverige? stanna kvar i Portugal? att kunna försörja sig, mm, mm. Jobbigt värre!

Lördagen ägnade vi åt oss besök på stan. Vi gick bl a till den permanenta utställningen på Prado, där Karin fick se Velázquez Las Meninas och undertecknad Goyas påklädda och nakna Maja.

Sen åt vi en god lunch inne på järnvägsstationen Atocha som för övrigt har en härlig tropisk trädgård, det var på spåren utanför denna järnvägsstation som de hemska bombdåden skedde den 11 mars, 2004.

Jag kände mig riktigt trött efter lunchen och tog bussen hem, medan Karin hoppade av lite tidigare för att shoppa. På kvällen upprepade vi lördagens procedur och satt ute i trädgården och försökte lösa världsproblemen.

I går på förmiddagen tog vi en fika på en bar innan Karin promenerade vidare till metron för att åka till flygplatsen. På eftermiddagen gjorde jag i princip ingenting, fastän en hel korg med stryktvätt står framme och papper väntar på att sorteras.

[Visa som bildspel]

Nu skall jag strax bege mig ut, till apoteket och hämta ut mediciner, samt köpa ett nytt månadskort för buss och metro. Det är ju snart juni. På återseende när det nu blir…