Det har rått tystnad här under ett par dagar. Jag har helt enkelt inte haft ork att skriva. Jag har känt mig upp och ner och varit allmänt trött och hängig. Pappersexercisen verkar aldrig upphöra och orken tryter tätt som tätt. Samtidigt är det viktigt för mig att skriva av mig, detta är min agenda där jag kan gå tillbaka och se exakt när olika händelser skett och vad som väntar mig i framtiden.

Jag fick i alla fall en fin dag i söndags. På förmiddagen planterade jag ut resten av blommorna som jag köpte i lördags. Sen kom Åsa på eftermiddagen och vi åkte iväg och käkade en rejäl lunch på den amerikanska kedjan Tony Roma’s. Som alltid där så tog jag honungsmarinerade revben. *Mums!*

Måndagen var bokad för ett besök i stan. Först ut var Banco Halifax, där jag hade fått ett kryptiskt mail i fredags om att vårt gemensamma konto var avslutat och pengarna var överförda till mitt nya. Jag var orolig för autogireringar och dyligt, eftersom jag inte kunde logga in och se dragningar på det gamla kontot. De kommer att ha koll på om det kommer betalningar som skall dras på det gamla kontot och ta från mitt nya, men som vanligt har jag noll förtroende för denna bank. De hade två kontrakt avseende hypotekslånen som jag måste skriva under, de lovade att maila dessa, under tiden fick jag utkast att läsa igenom. Sen velade dom fram och tillbaka avseende ett intyg de behöver från fastighetsregistret som visar att jag är registrerad som ensam ägare till huset. Det slutade med att de meddelade att intyget inte behövdes, skönt tyckte jag!

Nästa besök blev hos notarien. I väntan på att klockan skulle bli 12 så hann jag med en typisk spansk frukost i en bar. Hos notarien löpte allt på fint. Dels skrev jag under ett tillägg till bouppteckningen som inte hade kommit med, makens aktier (hälften) i vårt lilla företag. Denna komplettering måste med för att slutföra bouppteckningen. Dels ändrade vi bolagsordningen från fåmansbolag till enmansbolag. Detta dokument måste jag sen gå med till merkantilregistret för att få ändringen offentlig. Notariatet kommer att maila mig när det är dags att hämta ut de legaliserade kopiorna för att gå vidare.

Sen fick jag hoppa på en buss snabbt för att ta mig till Nuevos Ministerios, där närtågen går till kranskommunerna. Där skulle jag åka väster ut för att stångas mot försäkringsbolaget Mapfre, ett företag som är helt omöjligt att få besked på från telefon eller fax, det sistnämnda skickade jag en 15 april! I det statliga registret över livförsäkringar, en mycket smart idé som flera länder borde ta efter, dök det upp en försäkring på maken. Efter att ha ringt för tredje gången till Mapfre för att efterlysa vad som hänt med mitt fax, så fick jag beskedet att åka till huvudkontoret.

Vad skulle jag göra utan goda vänner? I detta ärende kände jag att jag behövde moralisk stöd. Eftersom Lena bor i närheten så ställde hon upp. Hon hämtade mig på stationen, och eftersom klockan var drygt halv två så var det bråttom. Vi körde i ilfart till Mapfres huvudkontor där vi inte blev insläppta, utan hänvisade till deras kontor med atención al cliente, dvs ett kontor som tar tag i förfrågningar från kunder. Varför kunde inte kvinnan jag talade med i telefon tidigare upplyst mig om detta?? Vi körde vidare med blixtens fart till adressen som vakten i kuren gav oss och klockan fem i två, fem minuter innan lunchstängningen, så kom jag in på kundkontoret med andan i halsen.

Jag lyckades hålla mig saklig utan att svära, om än med bister ton. Och här träffade jag på en kille som ändå tog mig på allvar och behandlade mig väl. Han kopierade faxet som jag hade skickat med alla bilagor, och vips skapades en pdf-fil, den programvaran hade jag behövt! Ärendet är nu uppe för behandling och jag bör snart få besked om denna försäkring. Om den existerar så måste även denna tas upp i den spanska bouppteckningen.

Efter detta åkte vi hem till Lena och åt lunch i trädgården. Jag är så enormt tacksam för allt som min väninna har hjälpt mig med. Som att sitta med mig vid besöket hos Mapfre i måndags, vara hemma hos mig när jag tog emot makens urna från begravningsentreprenören, ett fruktansvärt ögonblick, och att vara med mig när jag laseropererade båda ögonen. Tack Lena för att du finns!

Tog sedan tåget tillbaka till stan för att hoppa på bussen hem. På bussen fick undertecknad och de övriga få passagerarna dagens skratt. Bussen som jag hoppade på var en direktbuss till mitt område. Jag hade parkerat bilen på andra sidan motorvägen, men eftersom jag hade stämplat min biljett i maskinen redan så insåg jag att det var lika bra att sitta kvar. Intjänad tid på att slippa åka igenom flera kommuner mot att promenera på bron över motorvägen borde vara en tidsvinst. Vi satt ett gäng passagerare längst fram vid chauffören och varje gång han förklarade att det var en direktbuss, desto mer skrattade vi. Det hela upprepade sig cirka 25 gånger på fem minuter.

Väl hemma igen var jag helt slut. Så fort jag kör igång datorn så inträffar massor med händelser som genererar mer byråkrati. Jag satt fram tills klockan 9 på kvällen och svarade, skannade nya dokument osv. Jag tror att det är dags för att räkna hur mycket jag har skickat och fått igen. I början på mars var jag uppe i 1448 st! Det skulle inte förvåna mig om det överskrider 3000 nu.

Tisdagsmorgonen inleddes med ett fax till Banco Halifax. Jag hade dagen innan fått ett brev från dom avseende förlängning av makens två visakort. Jag tror det var i november jag var där med hans sönderklippta kort för banken att makulera och ändå kommer detta. Förstår ni mina tvivel för denna bank?

Lite senare får jag ett mail från banken. Nu gäller det intyget från fastighetsregistret igen, samt att det givetvis är fel med makens kontokort. Nu krävs intyget och nu blir jag förbannad. När jag betalade fastighetsstegringen på huset hos kommunen i samband med bouppteckningen så frågade jag specifikt om jag behövde skriva in mig i fastighetsregistret, det är två skiljda myndigheter. Jag fick svaret att detta inte var nödvändigt. För säkerhets skull så gick jag till fastighetsregistret direkt efter att jag betalat skatten och visade kvittot. De sa exakt samma sak. Jag behövde inte göra någonting. Detta meddelade jag min bank, samt att jag skickade med en skannad kopia på skatten på den betalda värdestegringen.

Banken, genom min värdelösa bankkvinna, hävdade att deras riskbedömningsgrupp fortfarande behöver detta intyg. Jag svarade igår mycket fult, ja jag svor faktiskt, att de får fixa detta intyg inför notarie själva. Vem som helst kan begära utdrag ur fastighetsregistret, och jag är såååå trött på att springa till Banco Halifax med olika papper, få besked att allting är ordnat och sen få andra besked. Jag ser inte att de tar någon risk här, vad tusan är det de begär förutom att slita ut mig på förtid?

Jag fick också en offert att fixa takskadorna igår, det kommer att gå på en förmögenhet, så jag vet inte hur jag skall ställa mig än. Det är en fråga om pest eller kolera, samtidigt en avvägning om jag får en spekulant till huset. Jag vill härifrån fortare än kvickt, och även om marknaden är på bottennivå så borde det hjälpa att rätta till fuktproblemen.

Idag har jag haft bridgespel hemma, mer orkar jag inte skriva för jag är helt slut igen. Hoppas på en god natts sömn och att det händer underverk i morgon…