Bilfärden gick bra trots min trötthet, och fastän jag körde fel i Hässleholm så var jag framme efter två timmar, en timme tidigare än vad jag hade gjort upp med pastorsexpeditionen.
Jag ringde en kvart innan jag var framme och det var inga problem att komma med en gång. Jag lämnade in de intyg jag hade som behövs för placering i minneslund och betalade hyran till församlingshemmet inför lördagen. Kvinnan hjälpte mig också att ringa kyrkvaktmästaren, så direkt efteråt kunde jag åka till kyrkogården och lämna över urnan. På båda ställena blev jag otroligt fint och vänligt bemött.
Från kyrkogårdsparkeringen ringde jag till Annes jobb (det är hos dom jag skall bo) och frågade om hon hade hunnit äta lunch än. Det hade hon inte, så vi åkte till restaurangen som håller i serveringen under minnesstunden och tog dagens rätt. Jag hade hoppats kunna träffa någon ansvarig samtidigt och presentera mig, men det fanns tyvärr ingen på plats. Jag får ringa restaurangen om någon timme och tala om att jag har kommit fram i alla fall.
Resan var otroligt tung att göra, för att inte tala om hur det kändes att lämna över urnan. Jag frågade lite om proceduren och det är bara askan som grävs ner, inte hela urnan. Jag fick också veta att askan normalt kommer i pappkartonger i Sverige. Vaktmästaren frågade vad hon skulle göra med urnan och jag sa att det bara var att slänga den, den spanska begravningsentreprenören har tom stavat hans namn fel på urnan. Någon gång i nästa veckan sker placeringen i minneslunden och sedan får jag ett minnesbrev hemsänt när det är gjort.
Tänk så många gånger vi har bilat hit, fast då har jag suttit i passagerarsätet. Jag fasar inför lördagens minnesstund, samtidigt som det är ett viktigt avslut. Jag får ta en timme i taget och just nu är jag så slut att jag skall lägga mig och läsa. Förhoppningsvis slumrar jag till lite…
Etiketter: begravning, minnesstund, Sorg, Sverige, Sömnproblem
Så skönt att du kommit fram! Förstår att du fasar för lördagen samt att resan var svår att göra. Tänkte på dig under resan just för att det var ombytta roller under resa denna gången. Men jag är övertygad om att när lördagen kommer du att vara helt slut men förhoppningsvis psykiskt stärkt (hoppas du förstår hur jag menar) av att ha delat saknaden samt kunnat minnas tillsammans med (gemensamma) vänner.
Min pappa ligger i minneslund eller just askan då. Själen har farit vidare för han är inte ”kvar” eller gör sig påmind, även om jag tänker på honom i de mest oväntade sammanhang ibland. Vi fick inte heller veta exakt plats. Själv vill jag spridas ut i Stockholms skärgård eller det får la gå bra i Göteborgs skärgård också… Havet har alltid haft en stor och viktig betydelse i mitt liv.
Stor stor kram!!!
Kämpa på kompis! Nu har du kommit dit du skulle på din resa. Bra gjort. Jag är med dig i tankarna.
En stor kram
Lena