Bilfärden gick bra trots min trötthet, och fastän jag körde fel i Hässleholm så var jag framme efter två timmar, en timme tidigare än vad jag hade gjort upp med pastorsexpeditionen.

Jag ringde en kvart innan jag var framme och det var inga problem att komma med en gång. Jag lämnade in de intyg jag hade som behövs för placering i minneslund och betalade hyran till församlingshemmet inför lördagen. Kvinnan hjälpte mig också att ringa kyrkvaktmästaren, så direkt efteråt kunde jag åka till kyrkogården och lämna över urnan. På båda ställena blev jag otroligt fint och vänligt bemött.

Från kyrkogårdsparkeringen ringde jag till Annes jobb (det är hos dom jag skall bo) och frågade om hon hade hunnit äta lunch än. Det hade hon inte, så vi åkte till restaurangen som håller i serveringen under minnesstunden och tog dagens rätt. Jag hade hoppats kunna träffa någon ansvarig samtidigt och presentera mig, men det fanns tyvärr ingen på plats. Jag får ringa restaurangen om någon timme och tala om att jag har kommit fram i alla fall.

Resan var otroligt tung att göra, för att inte tala om hur det kändes att lämna över urnan. Jag frågade lite om proceduren och det är bara askan som grävs ner, inte hela urnan. Jag fick också veta att askan normalt kommer i pappkartonger i Sverige. Vaktmästaren frågade vad hon skulle göra med urnan och jag sa att det bara var att slänga den, den spanska begravningsentreprenören har tom stavat hans namn fel på urnan. Någon gång i nästa veckan sker placeringen i minneslunden och sedan får jag ett minnesbrev hemsänt när det är gjort.

Tänk så många gånger vi har bilat hit, fast då har jag suttit i passagerarsätet. Jag fasar inför lördagens minnesstund, samtidigt som det är ett viktigt avslut. Jag får ta en timme i taget och just nu är jag så slut att jag skall lägga mig och läsa. Förhoppningsvis slumrar jag till lite…