Tre till fem timmars sömn per natt fungerar ett tag, men inte i längden. När det sen håller på i drygt två månader i sträck så höll det i alla fall på att knäcka mig. Man märker av koncentrationsproblem och man mister förmågan att tänka klart. Varje liten motgång gör att man nästan får ett raseriutbrott. Man blir som en fara för sig själv.

Miljöombytet under de senaste dagarna har gjort att jag äntligen har kunnat sova hyfsat bra under nätterna. Jag tar fortfarande en lugnande tablett innan sängdags, men jag vaknar inte längre vid tre- fyratiden på morgonen med huvudet fullt av tankar som surrar runt i en spiral utan slut. Det är en härlig känsla att slå upp ögonen på morgonen och se att klockan har passerat 8. Utanför sovrumsdörren kan man känna doften av nybryggt kaffe som mamma har satt på.

Likaså smakar maten mycket bättre när man är två, och jag har ätit med god aptit de senaste dagarna. De förbättrade matvanorna påverkar säkert också sömnen positivt. Att sedan bara få slappna av och se på tv utan att tänka så mycket på vad som väntar när jag skall tillbaka till Madrid gör underverk. T ex så ser jag fram emot och se tv-programmet om Monty Python om en timme.

På måndag skall jag dock se om jag kan ringa lite samtal, bl a till Tingsrätten i Stockholm för att förhöra mig om hur lång tid jag skall räkna med innan de förordar en boutredningsman, jag skickade in min ansökan den 8 december. Mer läsning under mina praktiska tips.