Jag känner mig konstant trött! Jag försöker göra underverk varje dag, men jag kommer alltid till en gräns dagligen när orken inte hänger med längre. Jag försöker uträtta ärenden i de närområden jag befinner mig i, och mina pappershögar sjunker inte, tvärtom, de växer och växer. Jag hoppas att min hyfsade organisationsförmåga hänger med ett tag till.

Igår var det dags för återbesök hos läkaren. Som alltid fasas jag över allt vad en läkare har att säga avseende min hälsa. Lungröntgen var helt ok, avseende värden från blod och urin så hade jag ett något förhöjt kolesterolvärde. Jag har aldrig haft problem med dessa värden tidigare och när jag tog proven förra måndagen, så hade jag helt glömt bort att dessa skall göras på fastande mage i den totala sinnesförvirringen. Därför var varken jag eller läkaren speciellt oroade av resultaten. Vi gör om proverna i maj igen.

Efter läkarbesöket uppsökte jag försäkringskassan i min kommun för att få ett intyg om att jag är änkepensionär och därmed har rätt billigare läkarvård och medicin vid behov. Det är samma principer som i Sverige antar jag. Jag har aldrig varit inskriven tidigare, så det var väl på tiden. Jag klev sen in på läkarstationen med mitt nya intyg. Klockan var 12.15, men personalen upplyste mig vänligen att tiden för att uträtta Tarjeta Sanetaria, dvs min ansökan om kortet som ger mig tillträde till deras tjänster hade upphört kl 12. Jag kunde återkomma på eftermiddagen. Jag bad personalen notera vilka tider jag kunde uträtta mitt ärende. Tjejen skrev på min lapp 09-14, samt 16-19. Detta såg jag inte förrän jag kom hem, hade jag sett det innan så hade jag varit spydig!

När jag kom hem fick jag ett brev adresserat till maken från FCE Bank, plc. Den sista betalningen på leasingbilen hade studsat så jag fick ringa till dom så att dom kunde debitera mitt svenska visakort. Jag var oförskämd i telefonen, dom vet sen länge att maken är död och beter sig som skitar, ursäkta uttrycket. Jag skall boxas vidare mot dom när väl bilproblemet är löst.

Idag satt jag och väntade på möten som måste ske snabbt. När jag inte fick ett besked så tog jag saken i mina egna händer. Det fick bli två bankbesök samt ett besök hos Centro de Salud (läkarstationen) igen. Nu har jag äntligen fått ett papper på att jag är inskriven där. Det krävdes ytterligare ett intyg med fräschare datum om att jag är mantalsskriven i min kommun, detta gick fantastiskt snabbt och myndigheten som utfärdade detta låg på gångavstånd.

Jag har fått mitt första intyg på saldon avseende en bank. Det är ett intyg som verifierar kontoställningarna vid makens död den 15 oktober. Detta intyg skall till för att göra den spanska bouppteckningen. Idag åkte jag in till banken där våra största transaktioner finns. De har lovat mig att få fram dessa dokument snabbt.

I morgon på förmiddagen kommer två mäklare som vill visa huset. Jag varken kan eller får sälja huset än, men förr eller senare så hoppas jag att någon köpare nappar…