Jag lovade mig själv igår att från och med nu skall jag utnyttja den vanliga soptunnan som töms tre gånger i veckan för att kasta skräp som ingen har någon nytta av. Jag förstår inte hur man kan samla på sig så mycket onödiga saker.
Jag var uppe på stegen och rensade ett överskåp när telefonen ringde. De som jag skulle åka med till eftermiddagens-/kvällens bridgespel skulle köra tidigare än beräknat, klockan tre istället för halv fem. För min del passade det utmärkt, jag hade nog med skräp för att fylla tunnan inför dagens tömning.
Vid lunchtid ringde bankkvinnan från Banco Halifax, kors i taket! Jo, nu har de beslutat om mitt amorteringsfria lån på huset, och ja, det var precis som jag hade sagt hela tiden, men dom hinner tyvärr inte ändra lånet som dragits denna månad. Dom har ingen skam i kroppen, jag tror dom försöker förhala processen för att de ser att jag har oroväckande lite pengar kvar på kontot. Jag kommer mycket snart behöva pumpa in egna pengar för att täcka de löpande kostnaderna på huset. Livförsäkringen som jag har blivit nekad hade varit en lösning för att hålla mig flytande ett tag till. Jag hoppas verkligen att advokaten på makens jobb hittar en lösning på detta för det är skrämmande hur livförsäkringsbolag kan agera för att försöka komma undan!
Strax före kl 3 släpade jag ner min påse med skräp till gatan och fyllde soptunnan. När jag samtidigt kollade posten så såg jag att äntligen brevet från min före detta advokat med alla handlingar som hon har haft hos sig hade kommit fram, ett av de viktigaste är kvittot för att hämta ut arvsdeklarationen hos notarien i början på mars. Jag kunde dra en lättnadens suck, för posten är inte alltid att lita på.
Jag blev upphämtad av mina vänner och vi körde till ett varuhus, Carrefour. Efter uträttade ärenden blev jag bjuden på lunch. Jag tog in en Plato Combinado, två stekta ägg, bacon, korvar och pommes frites, jag kände hur jag behövde en riktig energikick inför det kommande bridgespelet.
Jag blev lottad att spela med min fd advokats mamma som är en duktig och erfaren bridgespelare. Tro det eller ej, men vi kom på första plats av de 16 personerna som deltog i spelet. Jag hoppas att jag i alla fall bidrog med ett hyfsat bra spel, betydligt bättre än vad jag presterade i torsdags som var en katastrof.
När jag klev in genom dörren vid 9-tiden på kvällen så trillade tungmodet över mig. Att komma in i det stora, tomma huset en fredagskväll kändes extra svårt igår. Det är bara att bita ihop och kämpa vidare.
Nu skall jag uppdatera Skandinaviska klubbens hemsida, något som jag skjutit på sen i måndags. Sen finns det många fler garderober och skåp att rensa, dessutom skall jag försöka kolla och samla ihop lösa frimärken inför nästa helgs transport till Sverige.
Etiketter: Banco Halifax, Bridge, Sorg, Spansk byråkrati