Idag löstes en av knutarna som har hängt i luften länge. Jag träffade min fantastiska svenska bankkvinna över en dagens rätt nere i hamnen i Höganäs. En jämförelse med kvinnan på Banco Halifax i Spanien är en omöjlighet, det finns inte ens en minsta parallell när det gäller kompetens.

Som så ofta käkar jag fisk i Sverige, hälleflundra med kokt potatis och remouladsås, hur gott som helst. Det kändes bra att börja med en lunch för att lära känna varandra lite bättre. Det var en glädje att få bjuda på lunchen. Hon har hjälpt mig med så mycket över internet och nog är det skillnad att träffas ”face to face”.

Efter lunchen åkte vi till banken och jag plockade fram bouppteckningen, med den 21-sidiga bilagsluntan. Vi gick igenom allt (utom bilagorna) och sakta men säkert stängde vi igen makens konton och tillgångarna flyttades över till mig. Tillgångarna har varit frysta i tvåhundrasju dagar för att vara exakt.

För varje viktig sak som jag kan bocka av som lösta problem så känns det bra. Det är så mycket annat som hänger i luften ändå. Just nu är det minnesstunden som är mitt sista ursprungliga syfte med sverigeresan.

Eftersom jag sparade in en natt genom kvällsbussen så börjar jag bila till makens födelseort och sista vila redan i morgon. Jag skall träffa kyrkvaktmästaren och lämna över urnan, besöka pastorsexpeditionen för att lämna över identitetspapper och betala hyran för församlingshemmet. Sen har jag hela fredagen på mig att få ihop det sista, kanske tom det blir lite tid över för att ta det lugnt också?

I förmiddags när jag var tillbaka till Skåne var min avsikt att försöka sova lite. Det blev inget av det eftersom det som vanligt väntade en massa mail att svara på. Nu är jag helt slut, men hur nöjd som helst. Det har varit en mycket bra dag, så det får bli tidigt sänggående istället…