Har sprungit omkring som en skållad råtta hela dagen, samtidigt verkar allt springande ha gjort lite nytta. Det är vad jag hoppas i alla fall.

Jag tyckte synd om mina bridgevänner i förmiddags, så fort jag hade tillfälle så sprang jag till min eller makens dator, mitt under spelet. Den sistnämnda för att göra de viktiga uppdateringarna för Windows, där låg 13 stycken och väntade i och med att jag inte har haft igång datorn på länge. Jag höll på i fem timmar och försökte uppdatera, fick olika felmeddelanden hela tiden. Sakta men säkert lyckades jag plåstra igen alla säkerhetshål, men det tog sin tid. Hämtade samtidigt en massa mail och avbeställde diverse nyhetsbrev och skickade påminnelser som redan har gått ut att min make faktiskt inte lever länge, det har snart gått åtta månader sen han avled!!

På min egen dator försökte jag samtidigt som bridgespelet få ihop en lunch med två av makens jobbarkompisar, svara på viktiga mail från två advokater, och också ringa en av dom. Trots snurren hamnade jag på en suverän andraplats under spelet, trots koncentrationsproblem. Jag tror iofs att de börjar bli vana nu…

Jag slipper att åka in till Madrid i morgon, min advokat kommer att skicka den spanska självdeklarationen med mail. Det återstår bara att skriva under den och lämna in den till banken. Hon sa också att jag inte skulle oroa mig för företaget, hon och en annan advokat är inblandad och de skall båda hjälpa mig. Tack och lov säger jag bara! Jag orkar inte ha en massa orosmoment just nu!

I och med att resan in till city i morgon är inställd så kommer makens arbetskompisar i morgon. De skall överlämna viktiga papper och annat smått och gott. Sist, men inte minst, så skall vi äta lunch tillsammans. Jag har bokat bord i grannurbanisationen. Jag skall be om att de ger mig sina spanska identitetsnummer i morgon, jag skall så fort jag någonsin kan upprätta ett testamente, och dessa personer har sin garanterade plats i ett sådant dokument.

I morse, eller om det var igår, är trött just nu, så fick jag ett mail från min svenske advokat. Den svenska bouppteckningen är nu registrerad hos skatteverket i Sverige utan begäran om kompletteringar. Jag skickade snabbt en fråga tillbaka till advokaten om denna registrering innebär att ärendet är avslutat, men jag har inte fått något svar än. Jag hoppas på det sistnämnda.

På tisdag i nästa vecka organiserar en väninna i Madrid en fantastisk vandring i Madridbergen som avslutas med ett fantastiskt smörgåsbord. Detta är en tradition som jag säkert har varit med på ett tiotal gånger, om inte mer. Jag anmälde mig för sent och hamnade på en väntelista, men fick besked i morse att jag kommer med. Totalt är vi nu 28 anmälda.

Jag ringde en nordisk väninna i eftermiddag för att fråga om vi kunde åka gemensamt till lunchen på tisdag, så gjorde vi för två år sedan. Denna kvinna har jag knutit enormt fina band med under senare tid. Hon är äldre än undertecknad, hon kunde ha varit min mor. Om man bortser från åldersskillnaden så har vår relation en hel del gemensamma nämnare. Hennes systers man avled ungefär samtidigt som min make, en eller två dagar tidigare eller senare.

Vi har båda problem med den spanska byråkratin, mina problem är snart överstökade, medan hennes problem aldrig verkar ta slut. En stor process är igång via domstol där hennes spanske man har bestulit henne på hennes arv, använt pengarna för att öppna egna obskyra företag, inte betalat underhåll under drygt ett år. Hennes situation är betydligt värre än för undertecknad.

Amiga, du vet att jag håller tummar och tår. Du är en fantastisk person. Jag hoppas vi kan åka gemensamt på tisdag!