Den här veckan är ödesveckan då jag tror att jag kommer att lyckas sälja huset. Om allt går vägen skriver jag under det första köpe-/säljekontraktet, contrato de arras, i morgon eftermiddag.
Ryssarnas mäklare ringde mig i går kväll, jag var riktigt trött och låg i soffan och halvsov framför tv:n. Jag fick först för mig att det var idag vi skulle skriva, men när jag tittade på lappen hade jag skrivit miercoles por la tarde, dvs onsdag eftermiddag.
Vid 12-tiden igår kom den andre spekulantens mäklare och hämtade originalritningar för att kopiera. En timme senare så kom värderingsmannen, eller kvinnan rättare sagt. Hon utrustade sig med kopiorna och ville vara för sig själv. Vad jag kunde se så gick det mesta ut på att kolla att utrymmet stämde överens med ritningarna. Under tiden satt jag och talade med mäklaren, en kvinna som jag aldrig har gillat, jag försökte bl a pressa henne på möjligheten att sänka mäklarfirmans provision. Hon trodde det var möjligt, men det är hennes chefs beslut.
I morse ringde ryssarnas mäklare igen. Hon ville ha direktnumret till min bankkvinna på Banco Halifax. Det lämnade jag ut med glädje, ryssarna är nämligen intresserade av att ta över hypotekslånet på huset. Mäklaren ringde mig senare och sa att min bankkvinna var mycket rar och trevlig. Jo jo, hon skulle bara veta. Visst kan hon vara trevlig, men kompetensen är enligt mitt tycke noll.
Har jag tur så är snart min kontakt med denna bank ett minne blott. Jag skall ha kvar kontot så länge jag är kvar i huset, min ynliga svenska omställningspension som utbetalas under ett år går även till detta konto. Dessutom väntar jag på att makens skatteåterbäring för förra året skall betalas in, mina 67 cent i återbäring inbetalades redan i slutet på juli. Alla autogireringar avseende huset är också kopplat till detta konto.
Den spanske spekulantens mäklare har inte ringt än, jag försöker att ha is i magen men det är lite pirrigt. Jag hoppas att jag på torsdag kan börja ringa runt till mäklarna och meddela att huset är sålt. Om inte annat så skulle det vara härligt att slippa ha öppet hus, det har varit mycket visningar på sista tiden.
Eftersom jag fick en dag tillgodo pga min miss så har jag suttit och pillat på Skandinaviska klubbens hemsida, det är 75-års jubileum i år och det blir festligheter den 7 oktober.
I morgon är en viktig dag. Det är nära nu, spänningen är olidlig…
Etiketter: Banco Halifax, Contrato de Arras, Fastighetsförsäljning, Pensionsmyndigheten, Vardagslunk
Jag håller mina tummar för att du ska få huset sålt nu.
Kram!
Hoppas att allt har gått enligt planerna! Kram!
ja väntan är jobbig men du ska se att det går vägen, håller tummarna, kram