Jag tänkte skriva här igår, men jag var alldeles för trött. Jag kom hem i går kväll efter att ha spelat bridge med gänget som träffas en gång i månaden på restaurang. Det är alltid lika kul.
I torsdags åkte jag in till Banco Halifax med min check med handpenningen och öppnade ett nytt konto för den. Nu har jag tillräckligt för att även lägga handpenning på en lägenhet i stan. Vi resonerade samtidigt om mina hypotekslån som ryssarna till sist inte vill ta över. Dessa skall jag lösa in när dagen för sista betalningen är, dvs den 15 december. Jag avslutade Madridbesöket med lunch med en väninna, sen tog jag bussen hem.
Väl hemma började jag ringa runt till de övriga sju mäklarfirmorna som varit inblandade i försäljningen. Det kändes så härligt och samtidigt lite sorgligt. Vissa av dom har jag fått väldigt fin kontakt med. Nu slipper jag i alla fall ha folk springande i tid och otid för att se huset.
I morgon kommer en vän som är representant för Bukowskis och tittar på vissa föremål som jag inte kommer att få plats med i en ny lägenhet. Sen måste jag börja kika själv efter bostad. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte stressa, då är det bättre att hyra till en början eller tom ta in på lägenhetshotell. Det är köparens marknad, något som jag är väl medveten om.
Vid 4-tiden i morse blev jag väckt av katten Simpson. Jag vet inte vad som har hänt, han släpar sig fram och verkar vara förlamad på bakbenen, framför allt det högra. Jag sitter och väntar på att klockan skall bli 11 så jag kan åka till veterinären med honom. Fy, stackars katt!
Etiketter: Banco Halifax, Bridge, Fastighetsförsäljning, Vardagslunk
Stort grattis till dig för husförsäljningen. Det måste vara en skön känsla.
Men att läsa om kissen känns ju inte så roligt. Hoppas verkligen att det är något tillfälligt. En fin lördag till dig!
Kram!