Problemen verkar ha en förmåga att avlösa varandra hos mig. Idag hade jag tänkt att fortsätta med packning och sortering, men först på morgonen så ville jag ägna mig åt den Skandinaviska julbasaren, vars deadline för det tryckta materialet närmar sig med stormsteg.

Jag började jobba och samtidigt även med att uppdatera webbsidan. Sen märkte jag hur internet bara dog, så har det hållit på en hel del under den senaste tiden. Denna gång var telefonlinjen helt död. Jag ringde till kundsupporten på Telefónica, eller Movistar, som svenska Telia Soneras spanska motsvarighet heter nuförtiden. Efter felanmälan fick jag ett SMS, en tekniker var kontaktad och de skulle snarast återkomma om en lämplig tid för åtgärd.

Någon timme senare ringde teknikern och han kom en halvtimme senare. Efter en tids felsökning upptäcktes felet längre bort på gatan hos grannen. Kors i taket, det var inte hos mig som problemet låg, även om det var jag som drabbades. Nu håller jag tummarna att det här håller fram tills flytten när det nu blir. Jag är på bristningsgränsen när det gäller strul hemma, orkar inte med så många fler missöden.

Klockan har passerat 18-strecket och jag har inte fått gjort hälften av det som avsetts under dagen. Det ser ut som ”Hej, kom och hjälp mig, hemma”, men idag orkar jag nog inte mer. Började sortera lite papper på matsalsbordet precis, och hittade den enda brevet som kom med posten igår, från församlingen där maken ligger i minneslunden. Det var en inbjudan till Allhelgonagudstjänst på allhelgonadagen. De kommer att tända ljus och läsa upp alla namn på bortgångna sen förra allhelgonadagen. De ber mig samtidigt informera övrig släkt och vänner. De sistnämnda orkar jag bara inte med. Ser det som ödets nyck att just detta brev dök upp på ettårsdagen. Nu är jag lite ledsen igen, det får bli en lugn lördagskväll…