För några timmar sen lämnade välgörenhetsorganisationen La Sal de la Tierra huset, med sig hade de en hel del skräp. Gamla datorer, skrivare, programvara, kläder, slalomskidor och stolar. Sist, men inte minst blev jag av med en gammal hemsk trädgårdsmöbel i teak. Dom var fantastiskt gulliga, och tackade mig sååå mycket. Det är ju jag som skall tacka dom. Jag fick reda på att det var de som hade kört harpan till festen jag var på förra torsdagen, harpaspelet var ett av de bejublade numren under festen.

För varje sak som försvinner, desto bättre känns det. Jag har fortfarande massor att gå igenom i lådor och skåp, men för varje dag blir det mindre.

I eftermiddag kom rörmokarna och började fylla igen läckan. De är inte klara än, men skall avsluta jobbet i morgon. Sen skall jag ner och betala ”la dolorosa”, dvs fakturan. Å andra sidan så verkar det som jag får tillbaka utläggen från försäkringsbolaget, skaderegleraren var här igår och trodde allt skulle täckas.

En annan dolorosa som var skyhög samma tid vid förra året är vattenräkningen. Denna gången stannade den på ungefär hälften för samma period, sommarmånaderna mellan slutet på juni till slutet på september. Förra året gick den på närmare 1200 euros, denna gång 577, det är stor skillnad. Passade på att ringa de som gör avläsningen och fakturerar för att fråga hur jag gör när jag har sålt huset. Jag skall göra en egen avläsning och sen gör de en preliminär beräkning av min vattenförbrukning. Den dagen, den sorgen. Hur man än ser på det så skall det bli fantastiskt skönt att lämna och komma till något nytt…