Igår morse satte jag klockan på ringning tidigt, jag väntade besök av de som har hand om den gemensamma muren i ”comunidaden” och dess krukor med växtligheten som stadigt klättrar uppåt för den. Krukorna står i min lilla trädgård, men ansvaret och kostnaden för skötseln faller på ”bostadsrättsföreningen”.

Två killar kom på morgonen och började först rensa ogräs, sen, lagom till att jag hade besök hos min osteopat så började de spruta mot ohyra. De bad mig stänga alla dörrar ordentligt och även dra ner persienner för att förhindra att lukter skulle sprida sig in i lägenheten. Frasse låg tack och lov och sussade i min säng, helt ovetande om vad som pågick utanför.

Jag fick mycket god kontakt med dessa trädgårdsfolk, framför allt med kvinnan som är ansvarig som kom lite senare. Hon ville lämna tillbaka nyckeln till min trädgård, men jag bad henne behålla den. Tänk om något händer när jag är borta och de måste in, muren kanske rasar, vad vet jag? De tidigare ägarna har fått hjälp med skötseln och jag tar gärna över detta.

Jag berättade att jag har kontakt med ett antal trädgårdsanläggningsfirmor, den sista är en kontakt med en svenska och spanjorska som jag känner. Om ingen av dessa vill åta sig uppdraget att planera lämpliga växter i krukor så gör Yolanda (som kvinnan jag träffade igår heter) detta, fantastiskt! Jag fick också reda på att trädgårdens, eller pations kanske man skall kalla det för, inredning gjordes av en italiensk firma. De förra ägarna har inte snålat med pengar i alla fall.

[Visa som bildspel]

Idag har jag varit och hämtat en tamburmajor som jag beställde i början på mars. Ytterligare en kartong att släpa med sig till återvinningen, men tamburmajoren gjorde susen. Jag saknade verkligen någonstans att hänga av mig kläder och väskor när jag kommer in genom dörren.

I övrigt idag, förutom att ta foton med tidsinställning i trädgården vid olika tillfällen, vilket hjälper till vid planering av plantering i krukor, så har jag varit på sjukhuset igen. Jag hämtade resultatet av min magnetiska resonansröntgen av vänster armbåge. Som väntat visade resultatet ingenting. Det är den den långa cubisnerven som är i kläm.

Jag hade tid hos ortopeden, och jag berättade att mina behandlingar hos osteopaten har förbättrat min vänstra arm, men att det återstår en hel del. Till skillnad mot rehabiliteringsdoktorn så rynkade denna kvinna inte på näsan åt alternativbehandling. Hon frågade om jag tog mina B-vitaminer, B12-B6-B1, som jag blivit ordinerad, och mitt svar var ja. Hon föreslog en ny tid om tre månader, om jag inte blir sämre vill säga, då får det bli det en tidigare kontakt. Hon vill gärna operera, men även ge mig en chans att få en lösning på egen hand. På tre månader kan det hända mycket, jag hoppas på det bästa.