Jag tog bussen ut till Ciudalcampo från Plaza Castilla kl 10.15, den beräknas ta 30 minuter, men det stämde inte. Min väninna Carina stod i entrén till bostadsområdet och väntade på mig för vidaretransport med bil till Marian där vi skulle spela bridge idag. Jag ringde via mobilen till alla inblandade parter och meddelade att jag åtminstone var 5 minuter försenad, dessutom hade jag ett viktigt brev som jag skulle posta i postbaracken, nämligen de svenska deklarationerna för inkomståret 2010. Dessa preparerade jag igår.

I postbaracken möttes jag av idel leenden, de var alla så nyfikna hur det hade gått för mig och undrade om jag hade hittat en bostad, och jag höll knappt på att komma därifrån, klockan tickade på…

Till sist körde vi igång bridgespelet, jag vet inte hur länge sen det var vi spelade hos Marian, ett år sen kanske? Men kul var det, även om jag kom näst sist, dvs 3:a.

Jag bad Carina köra över mig till bostadsområdet på andra sidan motorvägen, Santo Domingo när vi var klara. Vi kom fram tio i två och jag hann tala med båda mäklarna jag hade kontakt med när jag sålde huset. Det var så trevligt att se dem igen. Tydligen har priserna gått ner ännu mer så mäklaren som sålde vårt hus tyckte jag har haft tur.

Eftersom det var lunchtid och jag hade en och en halv timme att slå ihjäl så satte jag mig på gamla stamlokuset för dagens rätt, riktigt gott, men inte samma priser som i mina kvarter. Vit sparris till förrätt, fisk till varmrätt och en brylépudding till dessert.

Strax efter halv fyra satte jag mig på bussen tillbaka, men bara halvvägs in till stan. Notariatet där jag skulle beställa en första kopia av en del av arvsdeklarationen öppnade inte förrän kl 4. Hade bara ett litet småproblem. Jag brukar vara så noga med att hellre ha med mig för mycket än för lite dokument. Nu hade jag glömt att ta med mig originalet av ett grönt A4-papper som intygar mitt identitetsnummer i Spanien, jag hade bara en kopia och det duger inte, fastän jag visade pass och mitt avklippta residenciakort som har gått ut och gällde tidigare.

Jag berättade om den så smått otroliga historien när jag åkte hem till den pensionerade notariens privatbostad och fick hans underskrift, och på nuvarande notariat var de imponerade. Det är tydligen inte helt ovanligt att notarier glömmer att skriva under, och har man gått i pension så struntar man i vad som händer. Notarien måste ha varit sympatisk eller så påvisade jag min svenska envishet!

Notariatet skall i alla fall påbörja processen med att plocka fram ett nytt dokument med fina stämplar och allt, det lär ta en vecka. Jag skall försöka åka dit i morgon igen med mitt förbenade gröna papper. Körkort gäller heller inte som legitimation, det måste till pass i kombination med det gröna pappret.

Glömde att nämna att mitt riktiga körkort kom med posten igår, och den positiva överraskningen var att det gäller till 2021, mao så slipper jag detta hemska prov med min simultanförmåga på ett bra tag, härlig! Dessutom mycket positivt att det kom så snabbt! De gröna lapparna förföljer mig, hade en provisisk grön lapp där jag kunde köra i Spanien fram till den 11 juli, vilket gjorde det mycket problematiskt att planera eventuell sommarsemester i Sverige. Nu är det lättare!

Igår hade jag kontakt med poolkillen som skall lägga mosaik i poolen, jag skickade några bilder på hur jag kan tänka mig att göra och han kommer på fredag för att visa upp vad som finns. Det är tänkt att arbetet börjar i nästa vecka.

Estepe by estepe rör det sig framåt, men jag har ingen brådska…