Igår fick jag ett oväntat brev med posten, från Bliwa Livförsäkring. Det var precis som någon hade hörsammat min besvikelse över att brevlådan allt som oftast bara innehåller räkningar den 1 december. Det framgick att maken hade en tjänstegrupplivförsäkring som jag inte hade en aning om, och ansökan behövdes kompletteras med skattemyndigheternas registerutdrag Dödsfallsintyg och släktutredning. Dessutom behövde jag som efterlevande maka skriva under samt ange ett bankkonto dit försäkringen skall utbetalas.

Jag hade ju som sagt ingen aning om att denna försäkring existerade, än mindre visste jag villkoren och belopp. Jag fick tag i handläggaren efter svensk lunchtid idag, och jag har aldrig varit med om maken till fint bemötande sen min galna cirkus började. Jag uppskattar så att någon förstår min situation att jag sitter utanför Sveriges gränser och accepterar att jag skannar in dokument och mailar över för att snabba på processen. Jag skickade över dokumenten via mail vid 13-tiden och kl 15.30 fick jag ett svar tillbaka att utbetalning kommer ske den 10 december. Jag vill ge dagens ros till Marlene på Bliwa. Jag önskar att fler svenska företag kunde vara lika flexibla och tillmötesgående.

Dagens besked kommer att hålla mig flytande ett tag till, förhoppningsvis tills de värsta byråkratiska knutarna är lösta. Det känns som om jag kan få möjlighet att sova i natt, för oron inför ekonomin är något som håller mig sömnlös.

Jag fick även ett vänligt bemötande från Handelsbanken Liv igår, i och med att avdelningschefen för skaderegleringen ringde upp mig personligen. Jag uppskattade verkligen samtalet. Och ja, jag kan förstå att de behöver kräva in obduktionsprotokoll. Jag fick förklaringar som gick ut på att människor ibland lurade försäkringsbolagen, de har tom varit med om mord för att få ut försäkringen. Nu började det låta som en riktig amerikansk deckare, ungefär som ett avsnitt på CSI som jag såg igår. Jag fick dock ingen information om kriterierna varför vissa måste lämna in obduktionsprotokollet och andra inte. Eller så missade jag det helt enkelt. När kvinnan ringde så var jag mycket trött, ledsen och allmänt desillusionerad.

Om jag orkar efter detta så skall jag börja fylla på med Praktiska tips, nu gäller det steg 2 i den spanska byråkratin, dvs att fastslå arvsreglerna i Spanien genom att få ett intyg från testamentregistret, Certificado de actos de última voluntad. Om det inte kommer idag så kommer det i morgon. Ja inte intyget, för det dröjer. Däremot tipset…