Först och främst vill jag tacka makens företag. Utan deras hjälp här hade jag ju stått och stampat fortfarande! Igår var det en sån där dag som jag åkte in till stan vid 12-tiden för att lösa diverse knutar. Den främsta avsikten var att avklara pensionsfrågan, men dessutom var jag inbjuden till bridgespel och världens julbord på kvällen hos en väninna.
Jag började med att åka upp 15 våningar till March mcLennons kontor i de lutande tornen vid Plaza Castilla. Att som en dödstrött svenska snacka med stora försäkringsbrookers var ju dödsfött. Jag kan vara ful i munnen på spanska, men det passar sig inte när det gäller att förhandla en försäkringspolicy för en bil jag vill bli av med så snart jag kan. Tack vare makens företag fick jag hjälp, och idag är policyn sänkt.
Lyckades i alla fall ordna en sak själv på Banco Halifax igår. Jag fick ett nytt konto i eget namn för någon månad sen och med kontot ett nytt kreditkort. Jag testade att ta ut 200 euros här om dagen för första gången och döm om min förvåning när jag såg igår att kortet var kopplat till vårt gamla konto som numera är fruset. Jag fick insistera hos banken länge innan de insåg att felet var deras, vad skall jag med två kreditkort på ett konto som inte är disponibelt för mig längre?? Genom telefonsamtal så hoppas jag att kortet numera är kopplat till mitt nya konto. Någon som var avsikten från början…
Eftersom jag ändå var inne i stan igår, så tog jag en lång promenad till en väninna där jag fick låna en skön fåtölj till dess det var dags för det fantastiska julbordet och bridgespelet. Jag var bra trött, men härligt nöjd när jag kom hem efter 1-tiden på natten…
Etiketter: Banco Halifax, Bridge, March mcLennon, Pappersexercis, pension, Spansk byråkrati, Vardagslunk